Ett långt. Ett kort.

När jag tänker på Winston så känns mitt liv alldeles, alldeles för långt. Om det nu är så att vi ses igen så är det långt dit. Lång tid att sakna och längta. Även om vi inte ses igen, om det inte är så livet och döden fungerar så känns livet, med sorg efter ett barn, oändligt långt.

Sen tänker jag på Elvira och då känns mitt liv alldeles, alldeles för kort. På tok för kort.