Nyss inkommen från en promenad. Av med Elviras alla ytterkläder och så ställer vi oss och kikar ut genom vårt stora vardagsrumsfönster. Årets första snö faller. Jag tänker på förra årets första snö. Det året föll snön tung, blöt och illavarslande. Vi gick en lång och kall vinter till mötes. Det var den dagen vi höll begravning för vårt första barn. Jag var iskall inuti. Mitt blods värme var stulit från mig. Nu står jag och kikar ut på detta årets första snö som faller lätt, liksom dansar runt. Mitt andra barn på armen. Vi kramas hårt.Jag har tinat upp lite inuti.
2 kommentarer:
Små vardagliga saker påminner en hela tiden. Så orättvist att våra pojkar inte fick leka i snön någon gång. Kram
Jag pulsade runt i snön hela den där kyliga vintern. Glad och lycklig, med snö ända upp till min tjocka mage.
Kanske kommer det vara lika mycket snö denna vinter. Jag kommer känna den isande kylan som du kände förra vintern. För denna vintern har jag ingen tjock mage. Inte heller något levande barn vid min sida.
Kram
Skicka en kommentar