Fler och fler

Om himlen finns så har Winston en kompis där, en liten Leo. Idag ringde hans mamma och frågade om jag läst i tidningen om att ännu ett barn dött i vår stad. Det hade jag inte. En liten pojke på ett och ett halvt. Stackars liten. Och det värker i hjärtat för hans föräldrar. Värker på riktigt trots att jag inte känner dem, inte har en aning om vilka de är. Men jag har en aning om hur de känner sig. Jag vet vilket kaos de står inför, vilken djup avgrund. Jag vet vilken hopplöshet och förtvivlan.

Jag och min mamma har varit hos Winston idag. Planterat murgröna, lagt dit nya vita stenar , fina flugsvampar i trä och ett mosshjärta med lite dekorationer som jag satt fast. D jobbade och Elvira passades av min Bestis. Hon får sällan följa med till sin bror, lillan. Mest för att hon kräver så mycket uppmärksamhet. Uppmärksamhet som jag mer än gärna ger henne, när som helst, förutom när jag är hos Winston. Då vill jag finnas bara för honom en stund. Kvalitetstid för mor och son.

En suddig bild för det började skymma och jag hade bara mobilen med mig. Men så här fint blev det. Det gav mig lite ro att veta att han har det fint.

Innan jag var på kyrkogården var det dags för Elviras tvåmånaderskontroll på BVC. Idag är hon två månader och elva dagar. 6405 gram tung och 60 cm lång. God och glad!