När jag var 20 år gammal och ganska nydumpad ville jag också ha en blogg, som alla andra. Så 2007 började jag skriva. Om mitt och om ditt och datt, om vardag och fest, om innerligheter och ytterligheter. Sen blev den till en blogg om den nya kärleken. Sen en blogg om graviditeten och om livet med barn. Barnet förlorades och sorgen klev in. Och sen fick jag ett till barn. Tvåbarnsmamma, fast lite annorlunda. Nu skriver jag kanske inte så mycket om vardagen som jag önskar men mycket om tankar, frågor, konstateranden, mycket om sorgen och om glädjen ibland - bloggen är min känslomässiga ventil i livet som mamma till ett dött och ett levande barn. En ohemlig dagbok som alla får läsa.
