Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vart du är

Jag vaknar. Det är kallt i rummet och kallt i mig. Min första känsla; Det är något som inte stämmer. Min andra känsla; Det är någon som fattas mig. Min första tanke; Men herregud, vart är Winston?? Han är ju inte här, vart är han??

Sen, efter någon sekund kommer jag på det. Han är ju död. Inte här längre. Sen börjar min dag. Sen fortsätter mitt liv. Fast utan honom.

Så är det varje morgon. Imorgon har det varit så varje morgon i ett år, för idag är det ett år sen jag vaknade bredvid min pojke, min livs levande pojke och inte hade jag då kunnat ana att han timmar senare skulle gå dö. Idag är det ett år sen Winston dog. Jag älskar och saknar honom. De säger att sorg är kärlekens pris. Som jag älskar och sörjer honom.

Till Winstons begravning skrev jag ett litet brev till honom;

Winston.

Busigaste, finaste, underbaraste Winston.

Vårt barn. Vårt lille marsvin. Vårt troll. Vår lille groda. Vår älskling.

Vår stolthet och glädje. Vårt ljus. Vårt hopp.

Vårt kött och blod. Vårt hjärta. Våra andetag.

Vårt allt.

Utan att veta om det så hade vi väntat på just dig hela livet och när du kom blev allt vackert. Genom dina ögon fick världen nytt ljus och allt en ny mening.

Att vakna varje morgon och mötas av ditt leende var som att vakna upp till den soligaste av dagar, varje dag.

Att känna dig tryggt somna i vår famn varje kväll var lugnet självt.

Att sova bredvid dig var som att vaggas till sömns av det lättaste av brisar och att lyssna på dina små andetag gav ro.

Att höra dig skratta var som att få höra en ängel sjunga.

Att känna ditt lockiga hår mot kinden var som att nudda vid det vackraste av allt.

Att låta dig klämma på ett finger var att hålla lyckan i handen.

Du var, är och kommer alltid att vara vårt livs största kärlek.

Vi saknar dig men i den svartaste av nätter och ljusaste av dagar finns du med oss nu. Vi tar med dig i alla våra steg. Du finns i alla barn. Du finns i alla träd. I alla vindar. I solens alla strålar. I alla marsvin, i alla troll. I vår stolthet och i vår glädje. Du finns i alla ljus. Du finns i oss. Du finns i vårt kött och i vårt blod. Du finns i våra hjärtan. I våra andetag. Du finns i allt.

Sov gott och ta med dig all vår kärlek på resan nu lille Winston.

// Pussar och kramar från Mamma och Pappa

Hoppas han hörde. Hoppas han vet. Hoppas att han har det bra, att han haft det bra. Nu när det gått ett helt år.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick.