Om städrycken

Det är underligt, hur svårt det egentligen kan vara för två personer att inte skita ner ett hem till oigenkännlighet på bara några dagar. För varje ryck vi får så lovar vi varandra och oss själva att nu, DEN HÄR GÅNGEN så kommer vi hålla det och inte stöka till så förbannat. Men lika säkert som att solen går upp igen så är det lika stökigt efter en vecka och några dagar. Varför är det så? Innan vi flyttade ihop så var Danny jätterenlig och pedant, fick panik om jag stökade till hemma oss honom. Jag har aldrig varit pedant så jag antar att mitt orena leverne har smittat av sig på honom. Det är min första teori. Min andra är att Danny i smyg är en liten mansgris som omedvetet tycker att det är mitt jobb som kvinna att hålla hemmet i styr medan han är ute och drar in brödfödan. Synd att jag tycker att det är hans jobb som man att faan hjälpa till och mer ofta än sällan faller jag in i perioder av protest där jag vägrar städa om inte han gör det eller tar initiativet till det. Det är väl en punkt vi bör jobba på innan Rent Hus kommer och knackar på för att de hört hur vi bor. Nä riktigt så illa är det väl inte men iaf nog så att jag skäms när jag tänker på det. Är det bara vi som har det så här?!?!

Därav fick jag ett litet ryck och städade i alla fall upp i sovrummet. Köket ser fortfarande ut som om sju svåra år dragit fram men det kan bli Dannys problem när han tagit sig i kragen och kommit över att han är sjuuuu-uuuk som han, varje gång jag går förbi, talar om för mig med den ynkligaste av stämmor. Även det är underligt.

Det gör det lite lättare att städa när jag samtidigt får gå och lyssna på Timo Räisänens nya skiva And there was Timo. Den kommer bli en av 2009's mest uppskattade skivor. Mest av allt älskar jag hans tolkning av Mariah Carey's Without you, Radioheads Creep, AC/DC's You shook me all night long och Whitney Houston's Didnt we almost have it all som kommer bli en klassiker i mitt huvud. Tack för tipset lovely Mia!

Blogglovin'

Lärarna frågade oss under en föreläsning hur många av oss som har en blogg. Av 80 tjejer räckte en upp handen. Den hon var inte jag och inte heller någon av de som jag vet har en blogg. Konstigt. Är det för att vi egentligen skriver privata grejer för våra vänner och för folk som inte har någon aning om vilka vi är? Kan det vara en tjejreaktion att inte vilja stå för att vi lägger ut våra liv på nätet. Eller kan det bero på insikten om att bloggar man så tar man sig själv på kanske lite väl stort allvar?

Bildbevis

Nu har vi varit på det andra ultraljudet. Den här gången låg bebito ganska rätt men eftersom att jag redan är i V.20 så verkade det vara svårt att få den att få plats på skärmen.

Lite läskigt var det att de sa att hjärtat på padawan var liiiite stort ur vissa vinklar, även om det till 99,9 % inte var nån fara. Pappa har ju hjärtfel så vi får åka in och kolla en gång till v.28 bara för att vara på den säkra sidan. Jag har bestämt att jag inte tänker vara orolig för det så jag kväver varje tanke på att det skulle vara något fel på vårt barns hjärta.

Hur som helst så fick vi tre bilder på lillen som nu är ungefär 20-21 cm och väger 307 gram (den första läkaren mätte med andra ord ganska fel). Danny tyckte den var lik mig med en rund mage och rund näsa. Jag tyckte den var lik Danny med tändstickssmala ben och söt som tusan. ♥

♥

Tajt

Guds gåva till den gravida kvinnan finns på Gina Trico. Tajts i jeansliknande tyg! Och man ser het i ut dem, bara så ni vet! Stay tuned for pics!

Ultraljudet

Idag har vi varit och kollat in vårt lilla paket i magen. Efter att ha varit nervös i några veckor så var det äntligen dax att hoppa upp på britsen och blotta magen. Det kändes som värsta Hollywood-momentet om man bortser från avsaknaden av stråkar och vacker musik när kotten äntrade scenen. Danny satt vid min sida och höll mig i handen och jag tror att vi båda hade den tråkigaste reaktion man kan tänka sig: Fågelholk. Jag trodde innan att jag kanske skulle gråta en skvätt eller nått åt det hållet men det var mest spännande att se hur den lille skiten rörde på händer och fötter. Hur som helst så låg den lite fel och ultraljudsteknikern (tror det heter så?) kunde inte få den att flytta sig, trots ihärdigt buffande som tycktes irritera mer än inspirera. Så vi fick inga bilder och istället en ny tid, tisdag nästa vecka.

Nu har det äntligen sjunkit in lite i alla fall och hela kvällen har vi pratat om hur söt den var, trots att den såg ut som en mager liten fågelunge på ca 150 g. Just det, vi fick också ett nytt BF, midsommarafton 19 juni 2009.

Eller?

Jag har bestämt att jag faktiskt gillar det nya byxmodet med utställda ben. Jag anammar det faktum att mina enorma lår faktiskt inte ter sig riktigt lika feta och dominanta i ett par sånna som de gör i ett par pinnsmala stuprör. Så illa men ack så sant. Jag funderar på att klicka hem ett par sånna här <---- och se hur de ser ut på. HOT OR NOT?! I övrigt är mammaklädergrejen a bit of a problem. Ett problem som inte gör mig ett dyft för det är mys hela dagen att ha våran young padawan i magen. Nu halvvägs!

Igår började vi på ett star wars marathon och idag försov vi oss till halv tolv. Life on the wild side!

KLAR!!

Yes! Portfolion är äntligen klar. Och klar i tid dessutom! Imorn lämnar jag in skiten så får det gå som det går. Sen i helgen ska jag fixa kompletteringar för hela slanten. Fatta att jag HATAR skolan just nu!

i övrigt är allt bra. Börjar bli lite nervös inför vårt ultraljud på onsdag... tänk om något är fel med vår bebi. Usch, hemska tanke som jag försöker koppla bort. Lättare sagt än gjort dock när det helt plötsligt gäller ens egna barn. Vill inget hellre än att den ska vara frisk och må gott i min mage.

Men nu sova, ska upp tidigt imorn för redovisning.

twitter

Hörru!
Bli medlem på twitter. com idag och få ett mycket bättre liv ;)
Adda _jennijen och se vad jag gör hela dagarna.

I suck!

Idag har varit katastrof. Efter en monstruös sovmorgon som slutade med att jag tvingade upp mig själv vid 12, helt hjärndöd så trött var jag. Fastnade på diverse internetsidor i några timmar efter frukost. Tänkte till slut att faan jag måste plugga och få klart skiten som ska lämnas in nästa vecka så jag gjorde en minimal insats tills Sara messade och frågade om jag vill med ut på en promenad. Sagt och gjort med efterföljande häng i några timmar... Klockan gick och så fastnade jag på nätet återigen och har nu suttit och läst igenom antagligen hela bloggvärlden. Konstaterar att jag suger på att vara driftig när det kommer till studerande. Uppenbarligen eftersom att jag tycker att det är viktigare att skriva ett trist blogginlägg om allt jag gjort idag istället för att plugga. Skäms.

Imorgon går jag in i vecka 18. Två veckor kvar till halvtid och ultraljudet.

Och mina tuttar lever numer ett eget liv.

Hej 2009!

Och hej då 2008. Det gick fort. Jag är faktiskt glad för att det är ett nytt år för 2009 is gonna rock my world!