Till Winston

Jag ville lära dig att färgen grön är som gräset du känner under dina bara fötter. Kittlande och livfull.
Att färgen gul är som solen. Varm och energisk.
Att färgen blå är kall som is och snö som man kan fånga på tungan på vintern om man har tur.
Att färgen brun är som dina ögon, vackraste i världen.
Färgen vit är som glädjen för att vi har varandra.
Jag ville lära dig att färgen röd är varm som kärleken du känner när jag kramar dig.

Nu får jag inte lära dig något mer. Bara acceptera att färgen svart står för tomheten efter dig. Mamma älskar dig. Har alltid och kommer alltid att älska dig.

Du fattas mig.

Vila i frid

Det tynger mitt hjärta att berätta för er att vår älskade Winston har ryckts ifrån oss. Fredagen den 16 oktober somnade han in.
Vi älskar dig.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood,
For nothing now can ever come to any good.