*sigh*

Det är sommar ute. 26 grader varmt och folk grillar till höger och vänster. Solen skiner som om det aldrig varit vinter i landet och naturen står i full blom. Jag borde vara glad men det är jag inte. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Jag är bara inte glad - and I can't shake this feeling.

Avstämning

(Tillägg till föregående gnällinlägg om vår nuvarande bostad: Dessutom är det ju alldeles för trångt här och därför ingen idé att ens försöka trivas, om ett år kommer vi ju att vara tvugna att flytta ändå för att bebis ska få plats. När vi flyttade hit sa vi att det skulle vara sista stoppet innan ett hus men då hade vi ju inte räknat med att jag skulle bli på tjocken en månad senare. Vi behöver en trea nu, minst.)

Resten som följer är ett bebisinlägg.

Idag har jag vart på mvc igen för mag-mätning och sånt. Idag fick jag en snäll tant som jag tycker mycket om, det blir dock inte hon nästa gång. Det är bara tre gånger kvar nu så nu blir det lite skitsamma att det inte blir en och samma. (Förutsatt att jag inte går över tiden vilket jag absolut inte vill!) Vi mätte magen i alla fall och den här gången var jag tillbaka på strax över medelkurvan. SF-måttet var 32 och för 20 dagar sen var det 31. Så olika mäter de och jag har med andra ord gått och oroat mig i onödan för att min mage är stor. Det är den inte! Helt normal så vi kan ju lägga ner alla diskussioner om min enooooorma mage nu och bara acceptera att den inte är större än vad den bör vara. Alltså helt normal. Så här ser man ut i åttonde månaden. BM tyckte att bebis kändes normalstor. Bebisens hjärtljud låg på 170 när jag legat på rygg och tvingat dess stackars lilla hjärta att panikpumpa ut syre och sen, efter en stund på sidan, 148 slag/min. "Typiskt tjejpuls." Bebin ligger fortfarande med huvudet neråt men är väldigt rörlig. Mitt blodtryck var bra, sockret bra och järnvärdet hade gått upp från 112 till 128! Kanonbra! Vi pratade lite om förlossningen och nästa gång jag kommer dit ska vi skriva ett förlossningsbrev. Då känns det nära. Jag längtar så efter att få träffa karatekid nu. Innan jag gick hem gick jag in på ica och köpte lunch och små mini-nappar.

Jag vill flytta. Hatar hatar hatar att bo här. Vår lägenhet har en ok planlösning, en stor balkong och egen ingång. Den ligger i ett hyfsat lugnt område utan mycket liv på kvällar och helger. Ändå vantrivs jag så fruktansvärt och det känns inte bra. Bara hatar att bo här. Jag hatar området. Jag hatar att vi inte har någon gräsmatta och att hyran för detta jävla stället är löjligt hög. Jag vill helt enkelt inte bo här, jag känner mig inte hemma och vill flytta. Men vart??

●●●●●●●●●●Några timmar senare●●●●●●●●●●

Och som ett brev på posten så har min älskling idag hört från sin kusin som bor i ett underbart privatshus i stan att en trea ska bli ledig. Vi fick numret till hyresvärden och ska ringa honom imorn för en visning. Till huset finns iaf en gräsmatta och jag har en sån vilja att kunna ligga ute på gräsmattan och njuta av sommaren med min bebis. Mys! *Förhoppningar som sköt i höjden*.

V 33

Kniven på strupen. Om sju veckor är det D-day. SJU VECKOR! Om vi har tur/otur bara fem veckor. Tur om det nu skulle vara så att vi faktiskt tar tag i allt och fixar och otur om vi inte gör det. Som det ser ut nu så lutar det lite åt det senare. När pengarna kom så köpte jag iaf lite bodys och en kofta till så att bebito ska slippa vara naken men faan vi har verkligen inte mycket. Det finns en miljon 'vänta-barn'-forum och där finns det listor, listor och åter listor på allt som man kan tänkas behöva ha inför ett barns ankomst. Superlyckliga förväntansfulla mammor som förkunnar vad de köpt och samlat på sig sen de var i vecka 20. Som jag hade tänkt. Nu, 13 veckor senare har vi fortfarande så gott som inget. Inte ens en vagn. Jag känner mig faktiskt lite besviken för det känns som om mycket av förberedelserna sitter i allt man köper till barnet. *nyper mig själv och skäms för mitt materialistiska tänk*. Jag kan inte hjälpa det men det känns som om barnet liksom inte fått ta någon plats och då blir det svårt att acceptera att det ska komma. Jag vet inte, jag känner mig bara så oförberedd. På allt. Blivande pappor tänker ju inte likadant har jag förstått så någon varesig hjälp eller förståelse kan jag inte ens förvänta mig från D. Detta är ett kvinno-bekymmer tydligen, att jag inte fått bädda i vagnen och gjort i ordning mitt hem åt vår unge. Jag känner mig bara så stressad och då blir jag ledsen.


En av alla listor på sånt vi borde ha:

ÅKA VAGN:
Vagn
Täcke
Kudde
Filt
Plastad frotté
Bäddset
Vagnleksak/mobil
Reflex
Skötväska
Myggnät
Regnskydd

ÅKA BIL:
Bilbarnstol
Solskydd

SOVA GOTT:
Spjälsäng
Spjälskydd
Bitskydd till spjälsäng
Madrass
Bäddmadrass
Täcke
Kudde
Dra-på-Lakan
Plastad frotté
Påslakanset till spjälsäng
Extra påslakanset
Musikmobil
Vagga
Tillbehör till vagga
Gosedjur

SKÖTA OM:
Skötbord
Tvättlappar/våtservetter
Blöjor
Blöjhink
Påsar till blöjhink
Barnpuder
Byrå till barnkläder
Barnkläder (detta har vi liiiite men långt ifrån tillräckligt)

ÄTA:
Nappflaska
Amningskopp
Amningskudde
Borste till nappflaska
Amningsnapp
Ställning till nappflaskor

BADA:
Badbalja
Insats till badbalja
Babyolja
Badrock med luva
Frottélappar
Nagelsax
Mjuk borste

MINI-APOTEK:
Febertermometer
Panodil, stolpiller för spädbarn
Kräm mot "blöjskav" (inytiol)
Idominsalva
Näsfrida
Babytops
Solskyddskräm

ÖVRIGT:
Bärsjal (fixat!)
Babysitter
Snuttefilt
Nappar
Babygym
Tandborste
Tandkräm
Babywatch

MAMMAKÖP:
Amningsbh
Nattbindor
Värmeinlägg till Bhn
Amningskupor/inlägg

DÄRAV STRESSEN!!! Visst, jag fattar att mycket kan man fixa efteråt men jag inser mina begränsningar, jag är inte Wonderwoman och kommer inte alls att ha någon ork efter förlossningen. Då vill jag ju bara vara hemma med vår lilla familj och gosa utan att behöva springa runt på stan efter en badbalja. Usch, jag har panik.

Men vi då??

Två veckor passerade och vi fick ingen inbjudan till föräldragruppen. Jag ringde lite halvsur till Barnmorskorna för att fråga om det blir nått av det eller inte. Fick beskedet om att vi skulle varit med i gruppen som gick mellan den 9 och 19 april. Vafan, det är ju skitlänge sen!!! Och tanten skyllde på posten, trots att hon sa sist jag var där att vi antagligen hamnat i nån skarv. Så nu får vi gå med en grupp som startar 13 maj istället. Det är väl ok antar jag men jag kan ändå inte riktigt skaka av mig känslan av att vi liksom blivit bortprioriterade på mvc. Nu får vi ju dessutom gå med sånna som ska ha bebis ett tag efter oss och vi missar hela den där "skaffa en kompis med barn född i samma månad"-grejen. Nu skrattar väl ni som känner mig för ni vet att jag har aldrig lust att vara trevlig mot folk och skaffa mig vänner - men faan, jag vill i alla fall få möjligheten! Dessutom kommer det reta mig att alla tror ju att jag är lika kort gången som de och så sitter jag där med vääääärlden största mage igen... *säkert tvillingar osv, ni vet* :(

Usch så vi längtar efter bebisen nu i alla fall, det ska bli så sjukt mysigt att få gosa på det lilla livet. Vår lille Ziggy (världens coolaste namn som nu är ganska spikat) eller lilla söta Lily.

Walk man, walk!

Jag älskar min nya mobil, den är fräsch, cool och hipp!

♥Celebration♥

Jag och Dannylove firar två år tillsammans!! Vi tänkte baka tårta men orkade inte skita ner i köket så vi köpte en oansenligt stor bit budapestbakelse att dela på...


Att kärlek kan vara så fint... ♥♥♥

A change of routine

Varför händer detta aldrig i verkligheten när jag är i närheten?!

The fab life of a pregnant lady

Alla ni som retar er på gnällkärringar på smällen och som tycker att:

a) Det är självförvållat
b) Det är enbart vackert att vara gravid
c) Du har ingen rätt att gnälla för det finns de som aldrig får uppleva det
d) Om man klagar så kan man inte älska sitt kommande barn

Ni kan avstå från att läsa resterande text för ni kommer antagligen endast störa er. Och om ni ändå läser och gör det så håll bara käft om det.

Here goes, en jävla massa klag utan inbördes ordning: Jag är så less på att vara gravid nu. Så sjukt jävla less. Först mådde jag illa konstant i tre långa månader. Drogs med svamp i 20 jävla veckor och mina bröst har läckt mjölk sen nyårsdagen. Jag är trött på att inte få sova en hel natt för att jag måste upp och kissa en miljon gånger. Detta om jag ens somnar för barnet sparkar som en liten galning när jag ligger ner. Mina händer svullnar av värmen och jag kan inte ha mina armband längre. Mina fötter är svullna bollar efter en dag i skor. Ungen har hittills tryckt på lungorna så jag inte fått ordentligt med luft, tills idag då den borrade ner sig ordentligt på min blåsa och gjorde den platt och omöjligt för mig att sitta på ett bekvämt sätt. Jag är konstant sugen på godis, helst choklad. Hungrig jämt eller lider av dagar då aptiten är som bortblåst. Jag har gått upp i vikt, ser ut som en fet ko, och kan inte ha några av mina vanliga kläder, är istället förpassad till kläder som jag för 7 månader sen hade klassat som tält. Jag är så förbannat less på att inte kunna ta mig upp från soffan själv och jag hatar att jag inte kan gå fortare än 1 km/h. Jag har fan halsbränna jämt och ett sjukt sug efter öl. Men det får jag inte dricka. Magen väger ett ton och jag orkar inte röra mig. Jag kan inte sminka mig utan att det gör ont i armarna om jag har dem i huvudhöjd i mer än två sekunder. Man får gaser i magen av att vara gravid. Det känns som om barnet ska gräva sig ut genom magväggen och ibland sparkar han/hon så hårt att jag får lust att grina. Trötthet orsakad av järnbrist som inte går att sova bort och hård mage av järntabletter. Lågt blodtryck så det känns som jag ska svimma jämt och jag har inte känt mig pigg på flera månader. Jag saknar att ligga på mage och att ligga på rygg får mig att svimma tack vare att bebin ligger på kroppspulsådern. Om jag ligger på sidan går det bra en stund sen tar det mig en enorm kraftansträngning att vända till andra sidan. Som om detta inte vore nog så håller min navel på att vändas ut och in och ser för tillfället ut som ett analhål. Jag har inte sett mitt kön på 13 veckor och för att inte gro igen helt gick jag lös med en sax i blindo och gissa det snygga resultatet. Och det är nio veckor kvar. Fy faan!

Jag älskar barnet i magen och ser fram emot att träffa det lilla livet på utsidan men just nu så hatar jag att vara på smällen. Jag är bara så trött och har ALDRIG varit så här obekväm i hela mitt liv. Två månader kan helt enkelt inte gå fort nog.

Namnpanik

På tapeten nu här hemma är i potentiella namn, 65 dagar kvar att bestämma oss på. Är det en flicka i magen så är vi ganska överens om vad hon ska heta men är det en pojke så sitter vi lite i skiten. Idag hörde jag dock ett väldigt fint namn men jag tycker att det är ett flicknamn medan D envisas med att det är ett pojknamn:

Willow

Jag tänker på Willow från Buffy och vampyrerna (tjej) och D tänker på Willow (kille) från nån George Lucas-film från 88. Vem har rätt? Är Willow en tjej eller en kille? Enligt SCB finns det 7 kvinnor med Willow som tilltalsnamn och 3 män med Willow som tilltalsnamn.

Annars gillar jag ju Samson, Charlie och Vide som dissas rått av Danny. Cooper är fint och är mammas flicknamn dessutom. Men D säger nej. Cruise har vi haft på tapeten men jag vet inte jag... känns lite krystat. Vilme är ganska fint och ovanligt. Mio är också fint fast rätt så vanligt. Ah shit så svårt! Sen måste det ju gå ihop med Green dessutom... Och så mellannamn på det. Vi kommer garanterat att få en pojke och han kommer att bli kallad för Bebisen minst de första tre månaderna av sitt liv. Vi har ju inte för vana att ta tag i nått i övrigt så namn på barn lär ju inte vara ett undantag.

Och tack faster Tina för de fina tvättlapparna från IKEA - we like!

Plockar poäng

Jag tänkte diska men upptäckte att vi har ju inget varmvatten! Så jag ringde till kommunen och klagade. Vattenläcka fick jag höra. Sen ringde jag AB Bostäder och sa att vi vill minsann ha kakel i vårt kök även om vi inte får nya tapeter. Tanten där sa att vi får nytt kakel, nya tapeter, ommålat och nya bänkskivor för den nätta summan av 273 kronor. Ja tack! Stärkt av mina telefonframgångar så ringde jag socialkontoret för att fixa med faderskapsintyget innan bebito kommer så att det är klart. Hon skulle ringa tillbaka. Sen ringde jag till mitt försäkringsbolag för att kolla vad vår hemförsäkring täcker, om jag ska skaffa gravidförsäkring och vad den täcker samt livförsäkringar för mig och D och barnförsäkring. Kollade lite på försäkringskassans hemsida också om föräldrapenning och ska skicka in moderskapsintyget imorn. Sen bäddade jag sängen och började läsa en bok inför tentan. Så vuxen idag. Har bara glömt att äta.

Hmrpf...

Men guuud, din mage är ju enorm, ska du ha snart eller? Va, åtta nio veckor kvar, herreguuuud är du säker på att det bara är en? Är det inte tvillingar?! Då måste det i alla fall vara en stor pojke där inne.

En minljontusensjuhundranittio gånger har jag hört det nu. Ta reda på fakta, så här ser man ut när man är HÖGGRAVID, när man har ett barn på 1,5 KILO i magen. Nej min mage är inte stor, den är helt normal, alldeless lagom. Det är bara en, jag hade nog berättat om det var tvillingar, tro mig. Bara för att man är gravid så är man inte offentlig, min kropp är fortfarande min och om du inte ska säga att min mage är fin så säg inget alls. Jag håller ju tyst om mina åsikter kring din mage.

Baby-bump

Jag och magen i fina röda klänningen från H&M. V.30.

Inte bra

Nu är jag tillbaka från mvc. Det kändes inte alls bra idag. Förra gången fick jag veta att min ordinarie barnmorska, Susanne, har slitit av sin hälsena och kommer inte komma tillbaka under tiden vi går på mvc. Den gången fick jag nån tant och denna gången en helt annan. Den förra var helt ok men denna damen, uh. Jag har då aldrig känt mig så liten och klappad på huvudet. För det första gav hon mig dåligt samvete för att jag inte äter järntabletter, som helt förstör magen, men det ville hon inte lyssna på och fick mig att tro att jag skadat mitt barn som lider av att jag har järnbrist. Järntabletterfrågan hade jag redan diskuterat med den förra barnmorskan jag träffade så det retade mig lite och fick mig att känna mig ganska trängd. Det fortsatte med att vi skulle mäta magen och lyssna på bebins hjärta... Mitt SF-mått hamnade på 31-32 och jag hamnade helt plötsligt på övre kurvan. Jag, som redan är orolig över en stor bebis, började svettas men då säger hon att det beror på hur man mäter och att alla mäter olika. Men mät likadant då för guds jävla skull så att vi stackars blivande föräldrar slipper oroa oss! Sen skulle hon minsann ha upp mig på vågen och jag tvärvägrade, vilket hon också ifrågasatte och ville ha en förklaring till. Jo det är nog inte en så bra idé att tvinga gravida f.d anorektiker upp på en våg. Läs min journal! När jag frågade om inte vi kunde byta bm så att vi kunde få en och samma fick jag till svar att det antagligen blir svårt. Angående föräldrautbildningen som vi inte ens fått en inbjudan till undrade hon varför vi inte börjat gå på. Suck. Jag blir så trött. Det är tråkigt bara att de inte prioriterar förstagångs föräldrar och ser till att vi får en och samma bm. Hoppas Danny kan följa med nästa gång, jag är alldeless för svag för att stå upp för mig själv i sånna situationer.

Bebisen verkar må bra i alla fall, den ligger med huvudet nedåt och är ruckbar. Hjärtljuden låg på 136 slag/min.

Svanholmarna,killarna som brukar vara vår live-underhållning på midsommar, underbart! Tentacles as big as anacondas, took Norm...

Ovärt

Hans-Patriks laddare har brunnit upp. Det suger för det är verkligen inte värt att köpa en ny laddare med tanke på att Hans-Patrik själv är döende på sista versen. En fot i graven. Och bilen gick inte igenom besiktningen. Det suger för den är antagligen inte värd det som det kostar att laga den. Och om jag ändå ska klaga på saker som suger, vi borde måla om för det ser för jävligt ut men det är inte värt det. Åuähhhsch jag känner mig så opepp.

V 30!

Sjunde månaden. Det känns som en milstolpe - nu är det bara 10 veckor kvar, helst 8 om jag får bestämma. Sen är det dags. Hur skrämmande och underbart som helst. Idag vart vi en sväng igen på Babyprofsen och kollade på vår vagn - vi pratade även med dem lite och egentligen så är det ingen panik än, det tar dem en vecka ungefär att få hem en sån vi ska ha. Vi kollade även på en säng - jag har varit så kluven över hur vi ska göra... Jag är för samsovning och menar att det egentligen är onödigt och onaturligt att lägga ett litet barn i en egen säng och att den korta stund som barnen är små och behöver närhet så är vår säng familjesängen där alla familjemedlemmar är välkomna. Läs mer om Attetchment Parenting som jag och D tror ganska starkt på. Anledningen till att vi köper en spjälsäng, om vi gör det, är i så fall för att jag har ett behov av att boa och fixa i ordning inför ankomsten. Också antagligen därför det är så välstädat hemma hos oss nu. Och fönstrena blev bra. Jag hade lagt upp kort om jag orkat.

För övrigt är det vår ute nu och 14 plus i skuggan. Det finns hopp om livet alltså. Btw så var vi hos pappa igår och käkade tacos, de hade vänner över och en kvinna som alltid tycker sig kunna gissa rätt angående kön på bebisar i magen förutspådde att jag, till hundra procent, väntade en flicka. Mamma tror pojke och Danny likaså dock. Min magkänsla säger flicka. Spännande spännande att se vad det blir! Åh så jag längtar till juni!!!