Contracters

Det står en man i vårt kök som går loss med kofot och för världens jävla liv. De byter fönster i hela lägeheten och D tvingar mig att vara hemma för han är övertygad om att annars kommer hantverkarna att sno tv-spel, cd-skivor, repa tvn, hoppa sönder soffan och käka upp all vår mat.

Skitjobbigt. Dessutom är hantverkaren tämligen otrevlig, sa knappt hej, han tror väl att jag är nån utlänning som inte kan svenska och som bara går hemma hela dagarna och är på tjocken. Fast jag tycker att man faktiskt ska vara trevlig mot dem också. Han kanske är trött på sitt jobb...

Jag trodde att jag skulle klara mig. Fyra dagar gick från att Danny insjuknat. Men. Efter att ha mått mycket knepigt hela fredagen kom allt upp och jag satt och hulkte över toan med tårarna sprutandes. Fy faan kan jag bara säga. Natten blev hemsk, jag kallsvettades och vaknade flera gånger av magont. I morse vaknade jag klockan sju och var hungrig utan dess like, gick upp och käkade frukost och gick och la mig igen. Som vanligt. Sen har jag mått ok. Jag hoppas att det får räcka för den här gången och att jag slipper mer elände med onda magvirus.

Pengarna kom. Och gick.

Vardagsrummet fick ett litet vårlyft. Här en före-bild:

Och så blev det efter med nya gardiner och kuddar:

Även sovrummet fick ett lyft när vi bestämde oss för att möblera om. Ni som vet minns ju att sängen tidigare stod framför fönstret.

Där i hörnet ska sen kottens säng stå, om det nu blir så att vi köper någon.

Inte nog med inredning så vart jag en sväng och köpte bebikläder dessutom, allt för att undvika att VISA-kortet skulle bränna hål i fickan på mig.

Dessutom köpte jag kläder till mig själv. Och strumpor till Danny. Och nytt stort diskställ. Ahh ljuva 25:e...

:S

Jag har en enorm fobi för maginfluensa. Pratar knappt ens med folk i telefon om de säger att de har det. Om någon i skolan säger att nån de stått inom 200 m avstånd till nån som har/haft det så kan jag utan vidare öppet undvika den personen hela dagen. Så inatt var det jag som sov på soffan och Daniel fick ingen godnattpuss. Han är sjuk och jag har panik. PANIK! Ser små äckliga horder av bakterier som vill mig illa överallt. Fan, fan, faaaaaan!

Just nu är jag världens sämsta flickvän som inte ens kan hålla honom i handen när han är ledsen för magont. Men maginfluensa är bara så jävla vidrigt. Än så länge känner jag inget dock. *tar i trä*

Daniel min Daniel

Ibland slår det mig. Hur kär jag är i Daniel. Att jag träffade honom den där gången på Stadt för snart två år sen är det bästa som hänt mig i hela livet. Han är min låga, den som får mig att orka med allt. Han är min stöttepelare i jobbiga situationer och jag är hans. Vi har aldrig tråkigt tillsammans och han är den roligaste jag vet. Jag älskar honom för att han har en så positiv syn på livet och det är få saker som kan tynga honom, det lyfter mig. Jag älskar honom för att han blir arg om jag blir orättvist behandlad och jag älskar honom för att han kan gråta till Extreme Home Makeover. Han är bäst för med honom är jag alltid mig själv. Jag älskar honom för att han varje dag säger att jag är det sötaste som finns och han ser alltid till att jag vet hur mycket han älskar mig. Jag älskar honom för att han blir glad när jag spelar tv-spel och jag älskar att han tycker om att köra runt mig i bilen. Jag älskar honom för att han tycker att jag borde äta mer pizza, han tycker att några kilon till inte skulle skada och för att han kallar mig för sin prinsessa. Jag älskar att han säger att han blev kär i mig vid första ögonkastet och att det var för att jag har så fint hår och vackert leende. Jag älskar att han alltid är glad och han skrattar jämt. Jag älskar honom för han har så vackra ögon och för att han har så fina lockar och är så sexigt hjulbent. Jag älskar hans skägg. Jag älskar honom för att han har mindre fötter än jag men ändå alltid säger att mina fötter är så små och söta. Jag älskar Daniel för att han tar hand om mig och alltid tycker att jag förtjänar det bästa och jag älskar honom för att han är svartsjuk på Hugh Jackman. Jag älskar honom för att han tycker så mycket om djur trots att jag inte alls gör det och jag älskar honom för att han fyller 30 i år och vet vad livet handlar om. Jag älskar honom för att han vill gifta sig med mig och konstant friar på fyllan. Jag älskar att han vill bo i hus. Jag älskar att han alltid posar när han ska vara med på kort. Jag älskar att han kan spela gitarr. Jag älskar att han alltid är glad för sina vänners skull. Jag älskar honom för att han alltid vill gosa på kvällen och säger att det är för att han är så kär i mig, trots att jag är trött och putter bort honom. Jag älskar honom för att han står ut med mig. Jag älskar att han alltid pratar så vuxet med min pappa och jag älskar att han tar så bra hand om sin familj. Jag älskar att han alltid säger att han saknar mig och jag älskar att han alltid får mig att längta efter honom. Jag älskar att han skrattar åt mina skämt och att han aldrig är sur längre stunder. Jag älskar att han gillar romantiska komedier. Jag älskar att jag kan lita på honom och jag älskar honom för att han vill vara min. Jag älskar honom för att han vill ha en godnattpuss varje natt innan vi somnar, för att han håller mig i handen på stan och för att han alltid säger puss innan vi lägger på telefon. Jag älskar Daniel för att jag väntar vårt barn och för att han gosar och snuttar med magen jämt. Jag älskar honom för att han vill vara pappaledig så att jag får plugga färdigt och jag älskar honom för att han längtar efter vårt barn. Jag älskar att han stoppar om mig och natten om jag ska sova före honom och jag älskar att varje dag är en dag man bör äta godis på enligt honom.

Jag älskar att han är min man och att jag är hans kvinna. Han är mitt allt.

Jag vill ha!!

I svart då. Den finns här: mama living. Mmm very nice och konstigt nog den enda vårjackan för gravida på hela planeten.

Produktivt!

Idag städar jag, jävlar vad jag städar! Jag vaknade klockan halv åtta, gick upp och tog lite frukost sen dess har jag vart igång för faan vad trött jag är på att det ser ut som skit hemma. Man blir så deprimerad! Egentligen är detta inget som jag i vanliga fall stör mig särskilt mycket på men med en graviditet kommer även ett starkt behov av att boa och göra fint omkring sig inför bebins ankomst. Det enda jobbiga med det är att mitt boa-behov inte riktigt går hand i hand med min nya kroppshydda. Magen väger tungt så min rygg att har gått av och karatekid där inne ligger bekvämt på tvären över både lungor och stora kroppspulsådern vilket gör att jag känner mig ständigt andfådd och svimfärdig på grund av syrebrist. Barnet väger nu, i vecka 27, drygt ett kilo och tanken på att den ska komma att väga minst 2,5 kilo till, innan den föds, skrämmer mig.

Men idag är det bara 93 dagar kvar och vi har mycket kvar att fixa. *torkar svetten ur pannan*

Hepp, nu ska jag duscha och sen dra till mvc och mäta magen sen fortsätta städa, ja jävlar vad jag ska städa!

Senare:
Klockan är snart 22 och jag har kollapsat i soffan. Lägenheten är nu vårstädad och på mvc fick jag svaret på varför jag mått så jäkla kass kasst det senaste; Superlågt blodtryck. Och vad gör man åt det? Nada, bara stå ut. Men bm var ganska orolig och tyckte att fortsätter det så måste jag till förlossningen på KSS och kolla upp. Känns ansträngande. För att trösta mig har jag och Sara hängt på stan och jag shoppade lite kläder. Och beställde hem grejer från H&M HOME för 800 spänn - så sjukt coola grejer där, check it out!

För övrigt är allt bra med kido i magen och jag fick lyssna på hjärtljuden igen som låg mellan 150 och 170 slag/min. Sf-måttet ligger nu på 26 cm och det följer kurvan bra vilket betyder att barnet växer som det ska. Mammas lilla älskling...

Tragikomik

Efter att ha råkat börja kolla på veckans 'Den rätte för Rosing' så fastnade jag i det. Och jag kan bara säga OMG!!!!!!!! Det är så hysteriskt jävla tragikomiskt att jag inte vet vart jag ska börja. Det är svårt att veta vilket som är värst, är det: Hennes två patetiska kompisar som agerar rådgivare, hennes klåpare till livs-coach som kommer med råd som tagna ur en fyraårings mun, är det de vidriga killarna som femman har vänt på varenda sten för att hitta? Mest av allt garvade jag när hon pratade med 19:åringen om sin 15:åriga dotter. Jag vred mig av skratt när en kille i programmet sa till Linda att hon är så blåst och tom att han får större utbyte av att prata med en brödbit. När killarna skulle ut och köpa presenter till henne för pengar som de fått av produktionsteamet så fortsatte en av killarna att sova bort bakfyllan och sen drog han och köpte en pizza för presentpengarna - till sig själv! Då jäklar bröt jag ihop!

Hade inte Linda kämpat så för att verka seriös hade jag ärligt trott att hela produktionen är ett jävla skämt. Galet. Missa inte denna milstolpe i svensk flopp-tv-historia för allt i världen!

Mia, min bestis, har varit på rutin-ultraljudet och kollat på sin bebis. Så här fin är den:

Det är så underbart att ha någon som henne i livet och att få vänta barn samtidigt är bara så fantastiskt! Jag längtar så sjukt mycket efter att hon ska flytta hem igen... Gå fortare tiden så att jag har min bestis här igen! Juni ses fram emot med andra ord, bestis och vår bebis! Och så sommar såklart... Uäh, dö vinter dö!

By request

Det har påpekats att magen växt lite så håll till godo med en liten bildserie som jag efter att fått tummen halvt ur röven satt ihop:

Fotnot: NEJ jag är inte alltid så sliten. Bara på lördagar när vi tar kort på babymagen. *host*

Inga 'doers' uppenbarligen

Vi är så dåliga på det här med förberedelserna inför bebin som komma skall. Igår hängde jag hos brorsan och hans tjej i deras lägenhet med EN MILJON babystuff. Visserligen ska deras komma 7 veckor innan vår men ändå, de var ute i tid! Vi har två bodys, två par strumpor och en liten t-shirt. That's it. Jag tänker att kläder och grejer det hinner vi nog köpa. Mest orolig är jag för vagnen. Det är bestämt att vi ska ha en Brio Happy i svart - coolaste åket i stan. Men som det tickar på nu börjar det bli osäkert om vi kommer hinna få hem en med tanke på att det är 12 veckors leverans.

Nu är jag i vecka 26 och detta händer:

Bebisen

I början av denna vecka är fostret 23 veckor gammalt. Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt, ca 35 cm från huvud till fot och väger omkring 900 gram. Fötterna mäter ca 5 cm och på huvudet växer hår. Fostret liknar nu verkligen en miniatyrbebis med i stort sätt samma proportioner som ett nyfött barn. Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka och börjar blinka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade och barnet har ögonfransar. Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet. Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen. Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser. Chanserna för överlevnad ökar för varje dag.

Mamman

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu. Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

Det lata könet

Vad är det med män och deras bristande, för att inte säga oförmåga att dra sitt strå till stacken när det kommer till hushållssysslor. Jag som svor på att faan aldrig tryckas ner av någon man och tvingas in i kvinnofällan för att efter ett tag känna mig bekväm kan snart känna mig besegrad. Och det retar mig. Det retar mig så enormt mycket att jag kommer på mig själv med att vara ett argt honmonster där jag står och diskar efter att jag lagat mat medan min man sitter på sofflocket. Jag är ingen arg feminist på något sätt - jag tycker bara att det ska vara rättvist. Och rättvist är det inte att jag måste laga mat och diska en miljon jävla gånger i veckan och en mans enda lösning på det är: Vi får äta mer pizza så slipper vi både laga mat och diska. Mm, det är ju hälsosamt och man blir ju verkligen pigg, kry, smal och smärt av att äta pizza veckans alla dagar. Nu är jag så arg så att jag kokar. Och det är då inga gravidhormoner här inte, det handlar snarare om den moderna kvinnan i mig som protesterar mot det mönster av subtilt kvinnoförtryck jag håller på att klämmas fast i.

Hjälp mig nu systrar och 'holla back' om era män även de lider av denna oförmåga!

Och när jag ändå är igång, om det nu är någon man som läser detta: Det är INTE svårt eller jobbigt att gå ut med soporna om det uppenbarligen behövs. Det är INTE svårt eller jobbigt att byta sängkläder. Det är INTE svårt eller jobbigt att byta ut en tom toarulle mot en ny och slänga den gamla i soporna. Det är INTE svårt eller jobbigt att när det kommer besök torka av handfatet inne på toa. Inget av detta är särskilt svårt eller jobbigt att göra på EGET INITIATIV! Och nej du ska faan inte ha beröm för att du gör det. Och slutligen, NEJ, inget av det ovanstående är mindre ditt ansvar för att du har en penis och tjänar mer. Det är bara enfaldigt att tro det. Och är du trött efter jobbet så är det antagligen för att du behöver äta mindre pizza , röra på dig mer, stänga av tv-spelet och gå till sängs på en vettig tid!! Eller du kanske blir trött av att det är energikrävande att dra runt på en kuk hela dagarna?!

Sen att det finns brudar som kollat för mycket på Desperate Housewives och tror att vara hemmafru är det nya svarta och njuuuter av att laga mat och sin man, baka bullar och bara vara pigga, piffiga och känner sig allmänt uuuunderbart fria under hemmets ansvar. Gött för er, alla män dyrkar er och vi lata kvinnor som finner disken tråkig avundas er.

How to becom a Stepford wife in 6 months: Bo ihop med en man!

Ett sånt där: Detta-har-jag-gjort-idag-inlägg

Jag är sjuk. Jag gick upp imorse och pinade iväg mig på bussen. Det gjorde sjukt ont i hela kroppen och när jag gått av bussen i Skövde och fått bannor av Sara och Hanna så vände jag hemåt igen. Satt på bussen och grinade och pratade med Danny och Mia om hur jobbigt det är att vara sjuk. Bebin sparkar på som en liten galning antagligen för att ge mig extra dåligt samvete för att jag inte tar hand min sjuka lekamen. Hemma så la jag mig i soffan och körde några banor på World of Goo på Wii. Sen kom D och hämta mig för lunch på Sibylla. Så sa han att han hade en present till mig som väntade på kontoret. Spännande tänkte jag! När jag sen låg hemma och försökte vila så brakade helvetet lös inne hos grannen, den feta pappan med det rödhåriga barnet som går på tjack, av energinivån att döma (relation till hans vikt). Ungen skrek och gapade som aldrig förr för att han ville gå ut men inte fick detta. Dramat pågick i ca en och en halv timme. Vid två tillfällen utspelade sig bråket ute på gården. Ungen kastar isbollar på klotet till farsgubben sin och går sen lös med en kvast på byggnaderna. Allt under gap, skrik och svordomar. Jag stod givetvis i fönstret med mobilkameran i högsta hugg för att filma eländet, i sann skvallerkärringa-anda. För Dannys skull så klart! Jag menar vad ska vi annars prata om sen när vi dissar grannskapet? En galen ungjävel och hans inkompetenta förälder är ju som givet. Egentligen är det tragiskt och inte ett dugg underhållande men jag förbehåller mig rätten att vara ytterst o-pk i detta fall. Men fortsätter det med oväsendet så kommer vi dock att klaga till hyresvärden. Vi vill ju inte att bebin vår ska behöva ta del av skiten sen när den väl fattar och därför kommer vi klaga alá riktiga moral-svenssons.

När D sen kom hem hade han med sig ett splitter nytt Playstation 3. En present till mig, yeah right! Haha, han är söt. Egentligen är det för jobbet han måste han ett fick jag fram och senare även att han faktiskt vill ha ett! Det visste jag väl! Jag fick i alla fall Little Big planet. Det ska jag spela imorn när jag ligger hemma och är sjuk.