Jag hade tänkt skriva ned den förlossningsberättelse som slutar med att Elvira kommer till världen. Jag har börjat skriva flera gånger men det känns inte som om orden jag tänker i huvudet görs sig särskilt bra på skärmen, jag kan inte återberätta den som jag vill återberätta den. Inte än i alla fall. Så jag lånar min sambos ord. Under förlossningen skrev han ned förloppet på en liten skrynklig lapp för att hjälpa oss minnas. Så här kommer berättelse om en snabb och intensiv förlossning - ur en av mansfolkets perspektiv.
07:45 Vattnet går i nya bilen, sätet förstört.
09:00 Kommer in och tar CTG. Allt ser bra ut och inga värkar. Öppen 2 cm.
11:30 Sätter ballongkateter, pyttesmå värkar. Ska ta 3 timmar att öppna fyra cm. Tar liten promenad, köper dricka, kollar skadan på nya bilen.
12:20 Katetern trillar ut. Blod, slem och annat göjs droppar från ballongen. Usch.
12:30 Jenni äter lunch. Molande värk.
14:30 Värkstimulerande dropp.
16:35 Elvira ute.
Det som D inte fick med var att vi var spända som tusan kvällen innan och nervösa utan dess like. När vattnet gick i bilen fick D en hjärtattack och jag fick springa in på McD med fostervatten rinnande längs med benen. Han skrev inte med att vi drack massor med burkcola och att byxorna jag fick låna av sjukhuset var fyra nummer för små. Han glömde skriva att vi skrattade hysteriskt åt att han blev så sjukt äcklad av ballongkatetern som ploppade ut på toa när jag skulle kissa och inte fick han med något om värkstormen som det värkstimulerande droppet drog igång. Och inte något om narkosläkaren som försökte ge mig eda medan jag vred mig i plågor och höll emot och förnekade krystvärkar för att jag desperat ville ha eda. Tillslut skickades narkosläkaren ut för jag kunde inte hålla emot och jag hann aldrig få någon smärtlindring mer än lustgas. Nada om hur fort allt gick och om hur jag inte ens hann få av mig linne, BH och med nöd och näppe hann få av mig trosorna innan lillan var ute. Och inget om hur fantastiska våra barnmorskor var och om hur underbart bra förlossningen ändå gick. Inga känslor beskrivs. Men han fick i alla fall med det viktigaste och det allra bästa - "Elvira ute".
3 kommentarer:
Vilken härlig beskrivning av förlossningen, kort och koncis. Och med lika stor omsorg om förlossningen som om bilen :-) Jag har nog aldrig läst om en förlossning skrivet av en man, i alla fall inte anteckningar i realtid så att säga, utan i så fall har beskrivningarna varit känslostormande efterbearbetade sammanfattningar som mest fokuserat på hur fantastiskt och magiskt det var.
Men nu ska jag komma fram till det viktigaste av allt: grattis till er fina tjej! Jag önskar er all lycka.
Kram, Tildas mamma
Jättefint, gillar båda beskrivningarna mycket!
Underbar beskrivning! älskar fokuset på "den nya bilen" :) Längtar efter att få träffa er. kram
Skicka en kommentar