Contracters

Det står en man i vårt kök som går loss med kofot och för världens jävla liv. De byter fönster i hela lägeheten och D tvingar mig att vara hemma för han är övertygad om att annars kommer hantverkarna att sno tv-spel, cd-skivor, repa tvn, hoppa sönder soffan och käka upp all vår mat.

Skitjobbigt. Dessutom är hantverkaren tämligen otrevlig, sa knappt hej, han tror väl att jag är nån utlänning som inte kan svenska och som bara går hemma hela dagarna och är på tjocken. Fast jag tycker att man faktiskt ska vara trevlig mot dem också. Han kanske är trött på sitt jobb...

Jag trodde att jag skulle klara mig. Fyra dagar gick från att Danny insjuknat. Men. Efter att ha mått mycket knepigt hela fredagen kom allt upp och jag satt och hulkte över toan med tårarna sprutandes. Fy faan kan jag bara säga. Natten blev hemsk, jag kallsvettades och vaknade flera gånger av magont. I morse vaknade jag klockan sju och var hungrig utan dess like, gick upp och käkade frukost och gick och la mig igen. Som vanligt. Sen har jag mått ok. Jag hoppas att det får räcka för den här gången och att jag slipper mer elände med onda magvirus.

Pengarna kom. Och gick.

Vardagsrummet fick ett litet vårlyft. Här en före-bild:

Och så blev det efter med nya gardiner och kuddar:

Även sovrummet fick ett lyft när vi bestämde oss för att möblera om. Ni som vet minns ju att sängen tidigare stod framför fönstret.

Där i hörnet ska sen kottens säng stå, om det nu blir så att vi köper någon.

Inte nog med inredning så vart jag en sväng och köpte bebikläder dessutom, allt för att undvika att VISA-kortet skulle bränna hål i fickan på mig.

Dessutom köpte jag kläder till mig själv. Och strumpor till Danny. Och nytt stort diskställ. Ahh ljuva 25:e...

:S

Jag har en enorm fobi för maginfluensa. Pratar knappt ens med folk i telefon om de säger att de har det. Om någon i skolan säger att nån de stått inom 200 m avstånd till nån som har/haft det så kan jag utan vidare öppet undvika den personen hela dagen. Så inatt var det jag som sov på soffan och Daniel fick ingen godnattpuss. Han är sjuk och jag har panik. PANIK! Ser små äckliga horder av bakterier som vill mig illa överallt. Fan, fan, faaaaaan!

Just nu är jag världens sämsta flickvän som inte ens kan hålla honom i handen när han är ledsen för magont. Men maginfluensa är bara så jävla vidrigt. Än så länge känner jag inget dock. *tar i trä*

Daniel min Daniel

Ibland slår det mig. Hur kär jag är i Daniel. Att jag träffade honom den där gången på Stadt för snart två år sen är det bästa som hänt mig i hela livet. Han är min låga, den som får mig att orka med allt. Han är min stöttepelare i jobbiga situationer och jag är hans. Vi har aldrig tråkigt tillsammans och han är den roligaste jag vet. Jag älskar honom för att han har en så positiv syn på livet och det är få saker som kan tynga honom, det lyfter mig. Jag älskar honom för att han blir arg om jag blir orättvist behandlad och jag älskar honom för att han kan gråta till Extreme Home Makeover. Han är bäst för med honom är jag alltid mig själv. Jag älskar honom för att han varje dag säger att jag är det sötaste som finns och han ser alltid till att jag vet hur mycket han älskar mig. Jag älskar honom för att han blir glad när jag spelar tv-spel och jag älskar att han tycker om att köra runt mig i bilen. Jag älskar honom för att han tycker att jag borde äta mer pizza, han tycker att några kilon till inte skulle skada och för att han kallar mig för sin prinsessa. Jag älskar att han säger att han blev kär i mig vid första ögonkastet och att det var för att jag har så fint hår och vackert leende. Jag älskar att han alltid är glad och han skrattar jämt. Jag älskar honom för han har så vackra ögon och för att han har så fina lockar och är så sexigt hjulbent. Jag älskar hans skägg. Jag älskar honom för att han har mindre fötter än jag men ändå alltid säger att mina fötter är så små och söta. Jag älskar Daniel för att han tar hand om mig och alltid tycker att jag förtjänar det bästa och jag älskar honom för att han är svartsjuk på Hugh Jackman. Jag älskar honom för att han tycker så mycket om djur trots att jag inte alls gör det och jag älskar honom för att han fyller 30 i år och vet vad livet handlar om. Jag älskar honom för att han vill gifta sig med mig och konstant friar på fyllan. Jag älskar att han vill bo i hus. Jag älskar att han alltid posar när han ska vara med på kort. Jag älskar att han kan spela gitarr. Jag älskar att han alltid är glad för sina vänners skull. Jag älskar honom för att han alltid vill gosa på kvällen och säger att det är för att han är så kär i mig, trots att jag är trött och putter bort honom. Jag älskar honom för att han står ut med mig. Jag älskar att han alltid pratar så vuxet med min pappa och jag älskar att han tar så bra hand om sin familj. Jag älskar att han alltid säger att han saknar mig och jag älskar att han alltid får mig att längta efter honom. Jag älskar att han skrattar åt mina skämt och att han aldrig är sur längre stunder. Jag älskar att han gillar romantiska komedier. Jag älskar att jag kan lita på honom och jag älskar honom för att han vill vara min. Jag älskar honom för att han vill ha en godnattpuss varje natt innan vi somnar, för att han håller mig i handen på stan och för att han alltid säger puss innan vi lägger på telefon. Jag älskar Daniel för att jag väntar vårt barn och för att han gosar och snuttar med magen jämt. Jag älskar honom för att han vill vara pappaledig så att jag får plugga färdigt och jag älskar honom för att han längtar efter vårt barn. Jag älskar att han stoppar om mig och natten om jag ska sova före honom och jag älskar att varje dag är en dag man bör äta godis på enligt honom.

Jag älskar att han är min man och att jag är hans kvinna. Han är mitt allt.

Jag vill ha!!

I svart då. Den finns här: mama living. Mmm very nice och konstigt nog den enda vårjackan för gravida på hela planeten.

Produktivt!

Idag städar jag, jävlar vad jag städar! Jag vaknade klockan halv åtta, gick upp och tog lite frukost sen dess har jag vart igång för faan vad trött jag är på att det ser ut som skit hemma. Man blir så deprimerad! Egentligen är detta inget som jag i vanliga fall stör mig särskilt mycket på men med en graviditet kommer även ett starkt behov av att boa och göra fint omkring sig inför bebins ankomst. Det enda jobbiga med det är att mitt boa-behov inte riktigt går hand i hand med min nya kroppshydda. Magen väger tungt så min rygg att har gått av och karatekid där inne ligger bekvämt på tvären över både lungor och stora kroppspulsådern vilket gör att jag känner mig ständigt andfådd och svimfärdig på grund av syrebrist. Barnet väger nu, i vecka 27, drygt ett kilo och tanken på att den ska komma att väga minst 2,5 kilo till, innan den föds, skrämmer mig.

Men idag är det bara 93 dagar kvar och vi har mycket kvar att fixa. *torkar svetten ur pannan*

Hepp, nu ska jag duscha och sen dra till mvc och mäta magen sen fortsätta städa, ja jävlar vad jag ska städa!

Senare:
Klockan är snart 22 och jag har kollapsat i soffan. Lägenheten är nu vårstädad och på mvc fick jag svaret på varför jag mått så jäkla kass kasst det senaste; Superlågt blodtryck. Och vad gör man åt det? Nada, bara stå ut. Men bm var ganska orolig och tyckte att fortsätter det så måste jag till förlossningen på KSS och kolla upp. Känns ansträngande. För att trösta mig har jag och Sara hängt på stan och jag shoppade lite kläder. Och beställde hem grejer från H&M HOME för 800 spänn - så sjukt coola grejer där, check it out!

För övrigt är allt bra med kido i magen och jag fick lyssna på hjärtljuden igen som låg mellan 150 och 170 slag/min. Sf-måttet ligger nu på 26 cm och det följer kurvan bra vilket betyder att barnet växer som det ska. Mammas lilla älskling...

Tragikomik

Efter att ha råkat börja kolla på veckans 'Den rätte för Rosing' så fastnade jag i det. Och jag kan bara säga OMG!!!!!!!! Det är så hysteriskt jävla tragikomiskt att jag inte vet vart jag ska börja. Det är svårt att veta vilket som är värst, är det: Hennes två patetiska kompisar som agerar rådgivare, hennes klåpare till livs-coach som kommer med råd som tagna ur en fyraårings mun, är det de vidriga killarna som femman har vänt på varenda sten för att hitta? Mest av allt garvade jag när hon pratade med 19:åringen om sin 15:åriga dotter. Jag vred mig av skratt när en kille i programmet sa till Linda att hon är så blåst och tom att han får större utbyte av att prata med en brödbit. När killarna skulle ut och köpa presenter till henne för pengar som de fått av produktionsteamet så fortsatte en av killarna att sova bort bakfyllan och sen drog han och köpte en pizza för presentpengarna - till sig själv! Då jäklar bröt jag ihop!

Hade inte Linda kämpat så för att verka seriös hade jag ärligt trott att hela produktionen är ett jävla skämt. Galet. Missa inte denna milstolpe i svensk flopp-tv-historia för allt i världen!

Mia, min bestis, har varit på rutin-ultraljudet och kollat på sin bebis. Så här fin är den:

Det är så underbart att ha någon som henne i livet och att få vänta barn samtidigt är bara så fantastiskt! Jag längtar så sjukt mycket efter att hon ska flytta hem igen... Gå fortare tiden så att jag har min bestis här igen! Juni ses fram emot med andra ord, bestis och vår bebis! Och så sommar såklart... Uäh, dö vinter dö!

By request

Det har påpekats att magen växt lite så håll till godo med en liten bildserie som jag efter att fått tummen halvt ur röven satt ihop:

Fotnot: NEJ jag är inte alltid så sliten. Bara på lördagar när vi tar kort på babymagen. *host*

Inga 'doers' uppenbarligen

Vi är så dåliga på det här med förberedelserna inför bebin som komma skall. Igår hängde jag hos brorsan och hans tjej i deras lägenhet med EN MILJON babystuff. Visserligen ska deras komma 7 veckor innan vår men ändå, de var ute i tid! Vi har två bodys, två par strumpor och en liten t-shirt. That's it. Jag tänker att kläder och grejer det hinner vi nog köpa. Mest orolig är jag för vagnen. Det är bestämt att vi ska ha en Brio Happy i svart - coolaste åket i stan. Men som det tickar på nu börjar det bli osäkert om vi kommer hinna få hem en med tanke på att det är 12 veckors leverans.

Nu är jag i vecka 26 och detta händer:

Bebisen

I början av denna vecka är fostret 23 veckor gammalt. Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt, ca 35 cm från huvud till fot och väger omkring 900 gram. Fötterna mäter ca 5 cm och på huvudet växer hår. Fostret liknar nu verkligen en miniatyrbebis med i stort sätt samma proportioner som ett nyfött barn. Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka och börjar blinka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade och barnet har ögonfransar. Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet. Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen. Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser. Chanserna för överlevnad ökar för varje dag.

Mamman

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu. Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

Det lata könet

Vad är det med män och deras bristande, för att inte säga oförmåga att dra sitt strå till stacken när det kommer till hushållssysslor. Jag som svor på att faan aldrig tryckas ner av någon man och tvingas in i kvinnofällan för att efter ett tag känna mig bekväm kan snart känna mig besegrad. Och det retar mig. Det retar mig så enormt mycket att jag kommer på mig själv med att vara ett argt honmonster där jag står och diskar efter att jag lagat mat medan min man sitter på sofflocket. Jag är ingen arg feminist på något sätt - jag tycker bara att det ska vara rättvist. Och rättvist är det inte att jag måste laga mat och diska en miljon jävla gånger i veckan och en mans enda lösning på det är: Vi får äta mer pizza så slipper vi både laga mat och diska. Mm, det är ju hälsosamt och man blir ju verkligen pigg, kry, smal och smärt av att äta pizza veckans alla dagar. Nu är jag så arg så att jag kokar. Och det är då inga gravidhormoner här inte, det handlar snarare om den moderna kvinnan i mig som protesterar mot det mönster av subtilt kvinnoförtryck jag håller på att klämmas fast i.

Hjälp mig nu systrar och 'holla back' om era män även de lider av denna oförmåga!

Och när jag ändå är igång, om det nu är någon man som läser detta: Det är INTE svårt eller jobbigt att gå ut med soporna om det uppenbarligen behövs. Det är INTE svårt eller jobbigt att byta sängkläder. Det är INTE svårt eller jobbigt att byta ut en tom toarulle mot en ny och slänga den gamla i soporna. Det är INTE svårt eller jobbigt att när det kommer besök torka av handfatet inne på toa. Inget av detta är särskilt svårt eller jobbigt att göra på EGET INITIATIV! Och nej du ska faan inte ha beröm för att du gör det. Och slutligen, NEJ, inget av det ovanstående är mindre ditt ansvar för att du har en penis och tjänar mer. Det är bara enfaldigt att tro det. Och är du trött efter jobbet så är det antagligen för att du behöver äta mindre pizza , röra på dig mer, stänga av tv-spelet och gå till sängs på en vettig tid!! Eller du kanske blir trött av att det är energikrävande att dra runt på en kuk hela dagarna?!

Sen att det finns brudar som kollat för mycket på Desperate Housewives och tror att vara hemmafru är det nya svarta och njuuuter av att laga mat och sin man, baka bullar och bara vara pigga, piffiga och känner sig allmänt uuuunderbart fria under hemmets ansvar. Gött för er, alla män dyrkar er och vi lata kvinnor som finner disken tråkig avundas er.

How to becom a Stepford wife in 6 months: Bo ihop med en man!

Ett sånt där: Detta-har-jag-gjort-idag-inlägg

Jag är sjuk. Jag gick upp imorse och pinade iväg mig på bussen. Det gjorde sjukt ont i hela kroppen och när jag gått av bussen i Skövde och fått bannor av Sara och Hanna så vände jag hemåt igen. Satt på bussen och grinade och pratade med Danny och Mia om hur jobbigt det är att vara sjuk. Bebin sparkar på som en liten galning antagligen för att ge mig extra dåligt samvete för att jag inte tar hand min sjuka lekamen. Hemma så la jag mig i soffan och körde några banor på World of Goo på Wii. Sen kom D och hämta mig för lunch på Sibylla. Så sa han att han hade en present till mig som väntade på kontoret. Spännande tänkte jag! När jag sen låg hemma och försökte vila så brakade helvetet lös inne hos grannen, den feta pappan med det rödhåriga barnet som går på tjack, av energinivån att döma (relation till hans vikt). Ungen skrek och gapade som aldrig förr för att han ville gå ut men inte fick detta. Dramat pågick i ca en och en halv timme. Vid två tillfällen utspelade sig bråket ute på gården. Ungen kastar isbollar på klotet till farsgubben sin och går sen lös med en kvast på byggnaderna. Allt under gap, skrik och svordomar. Jag stod givetvis i fönstret med mobilkameran i högsta hugg för att filma eländet, i sann skvallerkärringa-anda. För Dannys skull så klart! Jag menar vad ska vi annars prata om sen när vi dissar grannskapet? En galen ungjävel och hans inkompetenta förälder är ju som givet. Egentligen är det tragiskt och inte ett dugg underhållande men jag förbehåller mig rätten att vara ytterst o-pk i detta fall. Men fortsätter det med oväsendet så kommer vi dock att klaga till hyresvärden. Vi vill ju inte att bebin vår ska behöva ta del av skiten sen när den väl fattar och därför kommer vi klaga alá riktiga moral-svenssons.

När D sen kom hem hade han med sig ett splitter nytt Playstation 3. En present till mig, yeah right! Haha, han är söt. Egentligen är det för jobbet han måste han ett fick jag fram och senare även att han faktiskt vill ha ett! Det visste jag väl! Jag fick i alla fall Little Big planet. Det ska jag spela imorn när jag ligger hemma och är sjuk.

Down and out

Jag är så dålig på att ta kort på magen och dela med mig av magbilderna. Den växer så fort att jag inte hinner med. Dessutom orkar jag inte, jag är alltid för trött. Vissa dagar är jag så trött att jag inte ens orkar med mig själv. Idag är en sån dag.

*Drar täcket över huvudet*

Droppen

Nu är det mycket som retat mig de senaste dagarna... En bild på Jessica Simpson som jag i vanliga fall inte bryr mig ett skit om men enligt undertexten till bilden så har hon gått och blivit 'fet'. Peka på henne, peta på den feta kossan med en pinne för att hon inte skäms!! -verkar media vilja få oss att tänka. Jag är PK och menar att hon får väl ändå se ut hur hon vill vare sig hon mår bra eller inte, det är ju bara hon själv som lider av det. Jag följer ingen debatt och har inte hört något mothugg av henne själv men jag kan ju tro att hon försöker hålla sig nöjd med den hon är och att medias vidriga pekpinnar inte hjälper.

Sen retar jag mig på att kronprinsessan ÄNTLIGEN fått ett frieri av sin snubbe när gud, kungen, regeringen eller vem faan det nu är som bestämmer att han är ok för henne. Metro ansåg att det viktigaste som hänt under dagen var att hon svarat Ja, ja, ja och sen undrar tv4 varför det är sådant 'svalt intresse från löpsidornas sida'. Vad förväntar de sig för reaktion egentligen? Tv 4 är själva som galningar och världskrig, svält, katastrofer får vänta för de ska redovisa resultatet i sin senaste undersökning: Är Daniel Westling rätt man för Viktoria? Vem bryr sig egentligen? Monarki är väl ändå förlegat i vårt 'moderna' samhälle och i sann jämnställd anda så önskar jag att majoriteten av befolkningen anser att det är upp till Viktoria själv att bestämma om han är rätt för henne eller inte. Sadly så var det endast 3% som svarade 'Vet ej' på frågan. Tur att kungen och regeringen får bestämma åt henne. Konstigt dock att hade det handlat om vilken annan kvinna som helst där fadern får bestämma vem hon får/bör/ska gifta sig med så hade det blivit ett jävla liv på moralkärringarna i landet. Så retar jag mig på att det ska hållas bröllop i landet. Och det lär ju inte bli billigt. Undrar jag vem som ska betala det... kungafamiljens statliga underhåll antagligen. Skit i finanskrisen och alla stackars arbetslösa, de får snällt vänta, nu har Sverige hittat något som faktiskt är värt att lägga pengar på. Urk.

Och så grädden på moset. Pricken över i. Strecket över T. Droppen som fick bägaren att rinna över. Jag ligger i lugnan ro hemma i min soffa och slökollar på tv. Det ringer hysteriskt på dörren och knackar en miljon gånger. Jag stänger av tv:n för att gå ner och kolla vart det brinner. Där, utanför mitt hem, står en kärring (vi kan kalla henne hemsk människa utan stolthet) och viftar surt med en lapp om tv-avgift från Radiotjänst.

***

Hemsk människa utan stolthet: Har ni någon tv?!
Jag: Nej.
Hemsk människa utan stolthet: Är det riktigt säkert det?:
Jag : Ja, vad faan skulle jag ljuga för? j Men jag släpper ju inte in dig om du tror det.
Hemsk människa utan stolthet: Och ni har ingen dator med tv-kort heller?
Jag: Nej.
Hemsk människa utan stolthet: Så då skulle ni klara av en mätning?
Jag: Jag antar det du.
Hemsk människa utan stolthet: Bra. Då kanske det görs en sån och om det kommer fram att nu har en tv så kommer detta att rapporteras.
Jag: Fine.
Hemsk människa utan stolthet: För du vet att man måste betala tv-avgift om man har en tv va?
Jag: *stänger dörren*

Så här lät samtalet i mitt huvud:

Hemsk människa utan stolthet: Jag tror att ni har en tv för det har alla, har ni det?
Jag: Jo, men om du tror att jag tänker betala tv-avgift så kan du tänka om, hagga.
Hemsk människa utan stolthet: Är det riktigt säkert det?
Jag: Faan kallar du mig lögnare?!
Hemsk människa utan stolthet: Har ni dator med tv-mottagare?
Jag: Skit du i det.
Hemsk människa utan stolthet: Så ni skulle klara av en mätning?
Jag: Bring it on!
Hemsk människa utan stolthet: Bra, för ni kommer åka dit så det bara skiter om det, staten ska ha sitt och ser allt, mohahahaha!
Jag: *ger onda ögat*
Hemsk människa utan stolthet: För du lilla dumma människa som tror att du ska komma undan vet väl att vill man kolla på tv måste man betala för det i detta landet.
Jag: Jag tänker faan inte betala för svt och all jävla skit som de sänder på de förbannade kanalerna. Jag hävdar min mänskliga rättighet att få slippa betala Petra Meade's lön för att hon ska stå och göra bort sig i Melodifestivalen, ett lördagsnöje för IQ-befriade. *spottar på henne och smäller igen dörren*.

Word!

Asg

Läs det här och dela min skadeglädje!

Hahahahahahahaaha!!! Omg, jag önskar att det varit jag som kommit på det svindlet (fast aldrig åkt fast då givetvis). Till de 'stackars' 25 lurade snubbarna; In your face!!!

Allt fint

VARNING! Detta är ett pluttninuttigt inlägg om bara bebis bebis bebis. Hehe, har väl börjat inse nu att ALLA är inte så intresserade av allt som har med ungar och graviditet att göra. Känn dig varnad om du känner att du är fel målgrupp för inlägget och får uppjuckreflexer!

Here goes:
Nyss hemkomna från mvc där vi träffat vår barnmorska Susanne. Där pratade vi om hur det gått hittills, hur jag/vi mår och hanterar allt, vi mätte magen och lyssnade på underbara små hjärtljud.

Magens mått tar man genom att mäta från kanten på blygdbenet och upp till översta kanten på livmodern. När man är i v24 ska kanten vara ungefär två tvärfingrar över naveln. Min kant var betydligt högre, typ fyra fingrar över, 23 cm (för de insatta). Hehe, vi får väl hoppas att det är för att bebin har växt väldigt mycket nu men att det kanske lugnar sig lite, det känns ju lite jobbigt om det skulle vara så att jag ska klämma ut en baotabebis :0. Men jag tror faktiskt att bebin bara ligger högt, den har hittat en favoritplats i mitten på magen och där ligger den väl gött, nära mammas hjärta:) Bäst av allt vore om de helt enkelt mätt fel och bebisen kommer någon vecka tidigare för jag längtar så mycket efter den!

Hjärtljuden hördes tydligt och den rörde på sig hela tiden. Hjärtljuden låter som en galoperande häst och när bebin rör sig låter det som ett skrapljud. Pulsen låg på 152 slag/min, en typisk flickpuls för de som tror på sådanna myter. Jag har väl en typisk pojkmage dock om man nu ska analysera, magen putar framåt och bakifrån syns det inte att jag är gravid (om man bortser från rövens bredd). Jag tror inte så mycket, i alla fall inte officiellt, men off the record så tror jag att vi väntar en liten tjeja.

Lite info:
Uträkning utgår från dagens datum: Fre 20 feb 2009.
Din graviditet startade Lör 13 sep 2008.
Din menscykel är ca 31 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 27 sep 2008 (ägglossningen).
Du är på dag 161 av 280. (57,5%).
Du är i vecka 23.
Du har gått 22 fulla veckor och 6 fulla dagar (v22+6).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Fre 19 jun 2009
Du har 119 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 23 - 14 feb - 20 feb 2009
Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig genom magen. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger, kanske genom att man känner något ganska kantigt som t.ex kan vara ett skulderblad. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.

Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar väldigt mycket när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.

Skandal

Att det får arbeta fruktansvärt inkompetenta och inom didaktik okunniga pedagoger på högskolan är för mig ett mysterium jag mer än frivilligt idag fick smaka på. Det är skandal att människor utan empati, sympati, ödmjukhet och schysst människosyn kan få arbeta som lärarutbildare. Idag var droppen. Vi hade en kvinna som föreläsare och hela hennes föreläsning verkade gå ut på att trycka ner oss i skorna och minsann låta oss förstå att vi inte kan ett skit, så värdelösa som vi är. Eventuella frågor besvarades knappt med annat än sarkasm och vid en fråga gällande pm ifrågasatte människan vår läskunnighet. Detta tog många av oss som kränkande och jag har sen dess haft en klump i magen. Det mest hemska med hela upplevelsen anser jag är att en sån som hon kan få arbeta med att utbilda lärare, världens viktigaste yrkesgrupp och att det faktiskt fanns folk i klassen som tyckte att hennes metoder var 'rättfram och bra', det skrämmer mig. Usch och fy faan kan jag bara säga. Och till de i klassen som inte vågar säga nått men som gärna snackar skit bakom ryggen på folk: Att ni inte skäms era jävla kappvändare!

Reverse

Jag har ätit kyckling idag. Det var sju år sen typ och nu har jag fallit dit. Anledningen till att jag slutade var för ett sommarvick på Kronfågel i Skara och min lite ätstörningslika rädsla för att sätta tänderna i avlidna. Anledningen till att jag ska börja äta kyckling igen är för att jag känner att jag äter så dåligt, får inte i mig allt, och mitt allmäntillstånd säger mig att jag antagligen lider av järnbrist. Jag blir så orolig för liten i magen att jag faktiskt offrar mig. Men att äta nått annat kött det kommer jag inte göra. Det KAN jag inte göra. Så är det! För övrigt så är det mycket med skolan nu och förvirringen är total. Det suger.

Moralnöt

Fick en chock imorse när jag satt och tuggade i mig frukostmackan och hörde på nyheterna om en kvinna i Sverige som aborterat två foster på grund av att de var 'fel' kön; flickor.

Detta har jag sen hört om flera gånger idag då det tagits upp på diverse nyhetssändningar och jag har tänkt på det mycket och på vad jag egentligen tycker. Som jag förstår det så är det fri abort upp till v.18 och efter det krävs ett tillstånd från socialstyrelsen och man måste uppge särskilda skäl som ska godkännas för att fostret ska aborteras.

Jag måste säga att jag är kluven. Dels så har jag ett mammahjärta som pickar i mig nu och jag kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag bryr mig om mitt lilla barn i magen som jag känner varje dag och hur lite barnets kön betyder. Det är ändå ett barn, MITT barn. Den delen av mig anser att det är förkastligt och fruktansvärt tragiskt att ett i övrigt helt friskt foster kan aborteras för en så ringa anledning som kön. Men så kan jag också se logiskt på det hela att det faktiskt är en bra sak att vi har fri abort i Sverige och att om det rättigheten ska ifrågasättas och om anledningarna till abort ska börja moraliseras över så biter vi oss själva i röven, detta då moraliserande sällan tar hänsyn till personliga omständigheter. Visst är det lätt att döma denna kvinnan som dum i huvudet och ifrågasätta om hon över huvud taget bör få skaffa fler barn men om man ser det från ett annat håll så kanske hon aborterade bort flickorna för deras eget bästa. Hon kanske gjorde det av religösa skäl med vetskapen om att flickorna aldrig skulle få ett värdigt liv, hur hemskt vi än må tycka att det är. Om hon gjorde det för att hon helt enkelt inte ville ha fler flickor så kanske hon har en psykisk störning och barnen kanske hade fått utstå ett fruktansvärt lidande på grund av att deras mamma ansåg att de hade fel kön. Men då kommer vi ju in på en helt annan fråga; rätten till liv och hur man kan sätta en gräns för när ett lidande är så pass grovt att alternativet att inte leva (i detta fall aldrig fått bli född) hade varit bättre. Men det är way over my head vid denna sena timme.

Hur som helst så är det så att hon helt enkelt inte vill ha en till flicka så kanske hon kan sluta ha sex och bli på smällen och istället adoptera en pojke, värlen är ju full av oönskade pojkar som behöver ett hem. Om hon inte ser något annat val på grund av omständigheter som jag inte ens kan sätta mig in i så tycker jag synd om henne med hela mitt hjärta om hon tvingats välja bort sina döttrar.

MEN jag hyllar verkligen den fria aborten och anser att det är nödvändigt i ett fritt samhälle så länge den fria aborten INTE används som ett preventinmedel för sånt spyr jag på. Men det är också en annan fråga för en annan dag.

Alla hjärtans dag

Igår var det så den mycket firade och uppskattade högtidsdagen Alla Hjärtans Dag! I ett civilstånd som singel är jag en stark motståndare till detta kommersiella jippo och tycker att alla som går på skiten är lättlurade töntar och sentimentala idioter. I ett civilstånd som sambo (och med enorma gravidhormoner på det) så sväljer jag jippot med hull och hår.

Att det var alla hjärtans dag var det första jag tänkte på när jag vaknade igår och det sista jag tänkte på när jag somnade. Jag väntade med spänning på vad vi skulle hitta på för romantiskt och var ända tills sjutiden på kvällen ganska säker på att min kära älskling hade hittat på någon romantisk överaskning. Mest fick jag upp förhoppningarna kring 'att vi varit på stan och sen kommer hem och hela lägenheten är fylld med röda rosor' eller ett bokat bord på en fin restaurang med levande ljus och fancy music' eller 'att jag får en fin middag serverad och ett vackert diamanthalsband som present och sen tar han hand om disken'. Inget av det hände. Och att jag skulle ha planerat något romantiskt för honom det fanns ju inte ens på kartan!

Istället så gosade vi lite på morgonen och for sen iväg på stan för att köpa present till hans mamma som fyllt år. Vi käkade mat och tårta hos henne i Råda och sen for vi hem. Hemma blev det Monsters Inc och så käkade vi chips trots att vi var mätta och rundade av med rabarberpaj och vaniljsås. Denna paj var vi tvugna att kalla rooomantisk paaaj för att intala oss själva att vi minsann visst var romantiska på alla hjärtans dag. Nåväl. Det var ju inget spektakulärt som hände denna dag men att vi satt tillsammans, var oss själva och vräkte i oss kalorier utan att skämmas DET kan man kalla lyx och romantik på en hög nivå som är få förunnat!

Lista

Jag hittade en lista i någons blogg:

Vad heter ni? Jenni och Daniel

Hur träffades ni? På Stadt, en fredagkväll.

Är ni förlovade? Nej.

Bor ni ihop? Ja.

Har ni barn? Ja vi har ju ett i min mage!

Har båda körkort? Yes

I så fall, vem kör bäst? Danny får jag väl erkänna.

Kommer du ihåg er första kyss? Ja, det var ju på Stadt den kvällen vi träffades :)

Vem sa “Jag älskar dig” först? Han, på fyllan. Romantiskt.

Vem är äldst? Daniel är sju år äldre!

Vilka stjärntecken är ni? Jag är oxe och han är Skytt.

Vem fyller först på året? Jag.

Vem är längst? Han. 6 cm längre...

Vem sjunger bäst? Han tycker att jag gör det ;) Trots sina glansdagar som rockstjärna..

Håller ni i handen på stan? Oja

Kände ni varann innan ni blev ihop? Nej, men vi kände folk som känner varandra så vi kunde lika gärna känt varandra.

Blev du kär i första ögonkastet? JAAA :D

Har ni någon speciell låt? Yes, I will follow you into the dark med Death Cab For Cutie

Har ni några “fri kort”? Nej.

Har ni varit utomlands tillsammans? Nej, vi hann inte det innan jag blev på smällen. Men det kommer väl!

Vilket är ert bästa minne? När vi var på Naturhistoriska Riksmuseet helt själva en kväll.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Vi lagar mat, kollar på tv eller film och kramas

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Ja självklart!!

Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? 2 mil.

Blir du lätt svartsjuk? Ja om han pratar om sitt ex.

Brukar ni bråka? Jag bråkar, han gör inte det och tycker inte någonsin att vi bråkar.

Ringer eller SMS:ar ni mest? Jag messar, han ringer.

Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Hans ögon och mycket manliga skägg

Brukar nån av er prata i sömnen? Nej.

KOPIERA OCH SVARA I DIN BLOGG! (om du vill...)

Who's this?

Tadaaa. Det tog mig bara en timme att fixa en komplettering som legat och släpat sen 22/10-2007, på ett litteraturseminarium som jag missade när jag låg på sjukhus med körtelfeber. Nu är jag änna stolt över mig själv. Dessutom diskade jag monsterdisken igår utan att bli irriterad på D. Idag gick jag upp innan halv tio och tvättade fyra maskiner och så kompletteringen på det! Faan, känner ju knappt igen mig själv! Imorn lär det ju hända desto mindre dock. Jag har ett mycket begränsat energilager.

Ah! Jag kom på hur omåttligt stolt jag är över mig själv för att jag slutade röka när jag plussade också ju!. Lätt som en plätt var det! Så, nu fick jag klappat mig själv på ryggen för det också. Hehe. På tal (eller skriv) om rökning så kollade jag nyss på Unga Mödrar på Kanal 5. Vad är det för fel på folk i det landet egentligen? ALLA (nästan) röker ju runt små småttingar och det om något har jag sjukt svårt att förstå. Beror det på att de inte bryr sig eller har nyheten om att rökning är farligt för barn inte nått dem än? Nu har ju jag iof aldrig varit i Danmark så risken finns ju att de är så trashiga som serien får dem att framstå men hur som helst tycker jag att det är synd att unga föräldrar framställs i ett sådant ljus. Egentligen borde jag kanske inte ta åt mig, jag kommer ju vara 23 när jag blir mamma, men jag gör faktiskt det! Jag tycker att det är synd att de till största del valt att följa föräldrar som går på soc, är ensamstående, röker och har problem med myndigheter. För nog finns det väl helt normala unga föräldrar som jobbar, har stadig ekonomi och verkar vettiga? Kanske inte finns nått underhållningsvärde i att visa upp dem dock... Och jag undrar, är det ok att bete sig på det viset för att man är dansk, ung, underhållande eller är det ett solklart fall där stigmatiseringen varit framme och gjort sitt?

Gosh

Sportlov. Typ i alla fall. Jag gör inte så mycket mer, har helt fastnat i tanken på att det är sportlovsvecka här. Intalar mig själv att det är ok. Nyss pratade jag med personal från förskolan Björkbacken i Skara om att jag ska komma och göra fältstudier hos. Och jag måste bara säga att det är världens bästa förskola, så nu fick jag det ur systemet :) I övrigt så har jag lunchat med Danny och sitter nu i sängen och trycker i mig m&m's, tacka gudarna för att det godiset har kommit tillbaka och finns att köpa i en affär nära mig! Bebin gillar't också, vilket gör det ännu mer ok att helt ogenerat trycka i mig godis på detta vis. Om några månader ska jag skämmas, men inte idag!

I will follow you into the dark

Det är lätt att glömma underbara saker när vardagen tar över. Nu lägger jag upp vår låt bara för att påminna mig själv om hur fint det är att ha någon, hur fint det är att ha just honom.

Jag känner mig så trött och irriterad. Det är två av de mest jobbiga känslorna, speciellt när det finns saker som tröttar och och har irriterande effekt. Att det är stökigt hemma är en av de sakerna, en annan är vissa missuppfattningar kring vilket ansvarsområde som vilar på vems axlar. Usch, hatar att behöva vara kryptisk men annars tar det väl hus i helvete om huruvida det är ok att blogga om privatlivet eller inte och bla bla. Det jag kan säga är väl i alla fall att förhållanden INTE alltid är en lätt sak.

Sjövild

Bebin sparkar så det går vågor på magen. Jag ligger på rygg och buffar lite, inom sekunder får jag en liten spark tillbaka som syns utanpå. Och jag tänker att vilket under och vilket obeskrivlig tur jag har som får vara med om något så fantastiskt som att bära ett barn, mitt barn. För fantastiskt det är det helt garanterat, trots att jag antagligen klagar en jävla massa över krämpor, viktuppgång och annat eländigt som är så lätt att snöa in sig på. Igår pratade jag och M på telefon om vilken tur vi båda har som blev gravida utan att behöva kämpa för det och att det är långt ifrån lika lätt för andra. Så insåg vi att vi egentligen borde sluta klaga så mycket för i slutändan så är hela resan och upplevelsen i sig något så underbart att det knappt går beskriva. Men jag tänkte iaf göra ett försök att beskriva hur det känns att plussa, att vara gravid, när bebin sparkar och rör sig, tankar inför förlossningen och tankar inför föräldraskapet.

Att plussa: Vi sa innan att vi skulle sluta skydda oss och att det går som det vill. Mensen var några dagar sen, vilket är väldigt ovanligt och vi hade pratat om att ta ett test men D tyckte att vi skulle vänta några dagar till. Det kunde jag ju så klart inte och övertalad av Sara och Hanna så köpte jag ett. När jag kissat på stickan tog jag mig en sista cigg just in case och väntade de allra längsta fem minuterna i livet. Det var inte mitt första test någonsin men innerst inne visste jag att just detta skulle bli positivt. Detta har jag dock inbillat mig förr så den känslan var inget jag litade på. När jag kollade på testet och såg två streck var det som om tiden stannade till och allt blod rann ur hela kroppen. Jag blev varm och kall på samma gång. Glad men också livrädd. Jag grät inte, svimmade inte och fick ingen glädjechock. Det enda jag tänkte var: Herregud. Sen följde timmar av prat med kompisar och mamma och jag berättade för D. Vi visste ju att har man oskyddat sex så kan man bli med barn, vi trodde dock aldrig att det skulle gå SÅ fort.

Att vara gravid: Känns som jag trodde att det skulle kännas. I början mådde jag obeskrivligt illa och det var fruktansvärt obehagligt att kroppen gick igenom processer och förändringar för varje dag som gick. Det kändes verkligen att det var hormoner i omlopp. Och jag antar att det märktes också för jag grät en jävla massa. Det gör jag fortfarande. När det var tidigt kändes det som att gå och vänta på röda veckan nu känns det som att ha en liten bebis i magen, fysiskt. Psykiskt är det en bergochdalbana. Ibland sörjer jag min kropp och min frihet, ibland är jag stolt över min kropp och hur den ser ut nu. Jag är dock alltid stolt över min runda fina mage och det är nått nytt för mig! Oftast känns det bara overkligt att det faktiskt kommer sluta med att vi får barn jag och D. Fast min overklighetskänsla kan nog inte ens komma i närheten av hans.

Igårkväll i sängen, D håller handen på magen:
D: Shit, du är ju verkligen gravid nu.
Jag: Ja... Kom du på det nu eller?
D: Nej men det ligger ju verkligen en människa i din magsäck.
Jag: Jag vet! Dock i min livmoder...
D: ... Du är en livmoder!

När barnet rör sig i magen: De allra första små rörelserna och sparkarna kändes som bubblor som sprack i magen, väldigt likt muskelryckningar och tarmrörelser. Nu när det är en ganska stor bebi som gör kullerbyttor så känns det precis så, som om någon gör kullerbuttor i magen. Den känns som en hal liten ål som rör sig och när den sparkar är det i princip samma känsla som om någon petar dig på utsidan av kroppen. Fast mycket mer alien!

Om att föda barn: Det enda jag är rädd för är att något ska gå fel, att det ska hända något med barnet. Smärtan skrämmer mig inte för jag vet inte vad jag har att vara rädd för.

Om att bli mamma: Jösses, hur ska det gå?!? Jag har ju ingen aning om något. Jag får nog återkomma om det.