Fick en chock imorse när jag satt och tuggade i mig frukostmackan och hörde på nyheterna om en kvinna i Sverige som aborterat två foster på grund av att de var 'fel' kön; flickor.
Detta har jag sen hört om flera gånger idag då det tagits upp på diverse nyhetssändningar och jag har tänkt på det mycket och på vad jag egentligen tycker. Som jag förstår det så är det fri abort upp till v.18 och efter det krävs ett tillstånd från socialstyrelsen och man måste uppge särskilda skäl som ska godkännas för att fostret ska aborteras.
Jag måste säga att jag är kluven. Dels så har jag ett mammahjärta som pickar i mig nu och jag kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag bryr mig om mitt lilla barn i magen som jag känner varje dag och hur lite barnets kön betyder. Det är ändå ett barn, MITT barn. Den delen av mig anser att det är förkastligt och fruktansvärt tragiskt att ett i övrigt helt friskt foster kan aborteras för en så ringa anledning som kön. Men så kan jag också se logiskt på det hela att det faktiskt är en bra sak att vi har fri abort i Sverige och att om det rättigheten ska ifrågasättas och om anledningarna till abort ska börja moraliseras över så biter vi oss själva i röven, detta då moraliserande sällan tar hänsyn till personliga omständigheter. Visst är det lätt att döma denna kvinnan som dum i huvudet och ifrågasätta om hon över huvud taget bör få skaffa fler barn men om man ser det från ett annat håll så kanske hon aborterade bort flickorna för deras eget bästa. Hon kanske gjorde det av religösa skäl med vetskapen om att flickorna aldrig skulle få ett värdigt liv, hur hemskt vi än må tycka att det är. Om hon gjorde det för att hon helt enkelt inte ville ha fler flickor så kanske hon har en psykisk störning och barnen kanske hade fått utstå ett fruktansvärt lidande på grund av att deras mamma ansåg att de hade fel kön. Men då kommer vi ju in på en helt annan fråga; rätten till liv och hur man kan sätta en gräns för när ett lidande är så pass grovt att alternativet att inte leva (i detta fall aldrig fått bli född) hade varit bättre. Men det är way over my head vid denna sena timme.
Hur som helst så är det så att hon helt enkelt inte vill ha en till flicka så kanske hon kan sluta ha sex och bli på smällen och istället adoptera en pojke, värlen är ju full av oönskade pojkar som behöver ett hem. Om hon inte ser något annat val på grund av omständigheter som jag inte ens kan sätta mig in i så tycker jag synd om henne med hela mitt hjärta om hon tvingats välja bort sina döttrar.
MEN jag hyllar verkligen den fria aborten och anser att det är nödvändigt i ett fritt samhälle så länge den fria aborten INTE används som ett preventinmedel för sånt spyr jag på. Men det är också en annan fråga för en annan dag.
Detta har jag sen hört om flera gånger idag då det tagits upp på diverse nyhetssändningar och jag har tänkt på det mycket och på vad jag egentligen tycker. Som jag förstår det så är det fri abort upp till v.18 och efter det krävs ett tillstånd från socialstyrelsen och man måste uppge särskilda skäl som ska godkännas för att fostret ska aborteras.
Jag måste säga att jag är kluven. Dels så har jag ett mammahjärta som pickar i mig nu och jag kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag bryr mig om mitt lilla barn i magen som jag känner varje dag och hur lite barnets kön betyder. Det är ändå ett barn, MITT barn. Den delen av mig anser att det är förkastligt och fruktansvärt tragiskt att ett i övrigt helt friskt foster kan aborteras för en så ringa anledning som kön. Men så kan jag också se logiskt på det hela att det faktiskt är en bra sak att vi har fri abort i Sverige och att om det rättigheten ska ifrågasättas och om anledningarna till abort ska börja moraliseras över så biter vi oss själva i röven, detta då moraliserande sällan tar hänsyn till personliga omständigheter. Visst är det lätt att döma denna kvinnan som dum i huvudet och ifrågasätta om hon över huvud taget bör få skaffa fler barn men om man ser det från ett annat håll så kanske hon aborterade bort flickorna för deras eget bästa. Hon kanske gjorde det av religösa skäl med vetskapen om att flickorna aldrig skulle få ett värdigt liv, hur hemskt vi än må tycka att det är. Om hon gjorde det för att hon helt enkelt inte ville ha fler flickor så kanske hon har en psykisk störning och barnen kanske hade fått utstå ett fruktansvärt lidande på grund av att deras mamma ansåg att de hade fel kön. Men då kommer vi ju in på en helt annan fråga; rätten till liv och hur man kan sätta en gräns för när ett lidande är så pass grovt att alternativet att inte leva (i detta fall aldrig fått bli född) hade varit bättre. Men det är way over my head vid denna sena timme.
Hur som helst så är det så att hon helt enkelt inte vill ha en till flicka så kanske hon kan sluta ha sex och bli på smällen och istället adoptera en pojke, värlen är ju full av oönskade pojkar som behöver ett hem. Om hon inte ser något annat val på grund av omständigheter som jag inte ens kan sätta mig in i så tycker jag synd om henne med hela mitt hjärta om hon tvingats välja bort sina döttrar.
MEN jag hyllar verkligen den fria aborten och anser att det är nödvändigt i ett fritt samhälle så länge den fria aborten INTE används som ett preventinmedel för sånt spyr jag på. Men det är också en annan fråga för en annan dag.
1 kommentar:
Du sitter tamejfan ALLTID inne på kloka ord! Jen kommer bli en otroligt fin och klok mor!
Skicka en kommentar