Jag trodde att jag skulle klara mig. Fyra dagar gick från att Danny insjuknat. Men. Efter att ha mått mycket knepigt hela fredagen kom allt upp och jag satt och hulkte över toan med tårarna sprutandes. Fy faan kan jag bara säga. Natten blev hemsk, jag kallsvettades och vaknade flera gånger av magont. I morse vaknade jag klockan sju och var hungrig utan dess like, gick upp och käkade frukost och gick och la mig igen. Som vanligt. Sen har jag mått ok. Jag hoppas att det får räcka för den här gången och att jag slipper mer elände med onda magvirus.