Jag har absolut ingenting att göra mer än att vänta. Jag väntar på den 18 juni, Winstons födelsedag. Och på att E3-mässan ska vara över så att D kan komma hem i vettig tid igen. Nu är jag gräsänka i stort sett dygnet runt.Jag väntar på vår flytt. Och jag väntar på att vårt andra barn ska födas. Och på bättre tider som alla andra.
All denna tid med bara väntan att ta mig an lämnar mycket utrymme för tankar och funderingar. En fundering jag har är kring barn som dör och hur det bemöts av den yttre omgivningen. När jag på frågan svarar att den väntade lilla i magen inte är vårt första barn och säger att vår första pojke inte lever längre får jag nästan alltid, efter att de lagt huvudet på sned och tyckt lite synd, en viss handling + kommentar: En blick eller klapp på min runda mage och orden. "Lycka till med detta barnet då". I all välmening, det förstår jag ju självklart men jag tycker ändå att det är en ganska konstig sak att säga. Det är ju inget man skulle säga till en fru som förlorat sin första man men sen gift om sig. En klapp på hennes nyfunna kärlek och orden "lycka till med denna gubben då". Även om jag vet att det inte är menat så, låter det i mina öron som om barn är något man kan lyckas eller misslyckas med och om man misslyckas, barnet dör, så borsta av dig och upp i sadeln för nytt försök. Bättre lycka nästa gång liksom. Konstigt.
All denna tid med bara väntan att ta mig an lämnar mycket utrymme för tankar och funderingar. En fundering jag har är kring barn som dör och hur det bemöts av den yttre omgivningen. När jag på frågan svarar att den väntade lilla i magen inte är vårt första barn och säger att vår första pojke inte lever längre får jag nästan alltid, efter att de lagt huvudet på sned och tyckt lite synd, en viss handling + kommentar: En blick eller klapp på min runda mage och orden. "Lycka till med detta barnet då". I all välmening, det förstår jag ju självklart men jag tycker ändå att det är en ganska konstig sak att säga. Det är ju inget man skulle säga till en fru som förlorat sin första man men sen gift om sig. En klapp på hennes nyfunna kärlek och orden "lycka till med denna gubben då". Även om jag vet att det inte är menat så, låter det i mina öron som om barn är något man kan lyckas eller misslyckas med och om man misslyckas, barnet dör, så borsta av dig och upp i sadeln för nytt försök. Bättre lycka nästa gång liksom. Konstigt.
1 kommentar:
Vi människor säger många konstiga saker, som vi egentligen inte menar så som vi säger dem. När Tilda hade dött hakade jag upp mig på väldigt många formuleringar som omgivningen använde, antagligen mest för att jag var så oerhört känslig för alla intryck då.
En av de märkligaste sakerna som andra sagt tycker jag är: "Om mitt barn dog skulle jag inte kunna leva längre." I mina öron låter det som att de som säger så vill visa hur mycket de älskar sina barn och att barnen är deras allt. Visst. Men var lämnar det mig då, jag som förlorat mitt barn och fortfarande lever? Älskade jag inte henne tillräckligt mycket då? Sanningen är ju den att vi änglaföräldrar inte har särskilt mycket val. Även om vi gått i tusen bitar inom oss, så fortsätter kroppsskalet att äta, sova, prata och leva. Kanske för att hjälpa oss fram till den tid då sorgen tagit ett steg åt sidan och vi är redo att släppa in glädjen i våra liv igen.
Och jag håller med dig om att det låter konstigt att säga: "Lycka till med den här då". Men de som säger så menar det nog inte så som det låter. Det är nog inte helt lätt att hitta rätt ord i en sådan situation, så en lyckönskning hör ju till de bättre alternativen, även om den är lite märkligt formulerad.
Kram, Tildas mamma
Skicka en kommentar