45 minuter dit. Mötet på NÄL, neonatalavdelningen med barnläkare Johan tog ca 13 minuter. 45 mintuer hem. Och det var det enda som behövdes för att jag och D skulle andas ut lite grann, känna att man hör och ser oss som föräldrar som varit med om det allra värsta och som alltid räknar med det värsta. Vi kommer inte behöva kämpa så förbannat. Inte med detta i alla fall.
På vårt sjukhus i vår stad, med "vår" läkare har vi fått höra att det Winston dog av, det ska vi inte ens tänka så mycket på, inte oroa oss över, för risken att det ska hända igen är lika med noll. På vår desperata vädjan att trots den låga risken ändå kolla upp allt som kan kollas upp fick vi höra; "Njaaa man kan ju kolla, om det verkligen skulle vara nödvändigt. Men det är en stor och dyr undersökning (magnetröntgen) som kräver att man söver barnet och det är ju hemskt farligt och obehagligt. Och sen om man hittar samma skada så kan man ändå inte göra något åt det. Så frågan är ju om man verkligen vill veta?"
Om man verkligen vill veta? Om man verkligen vill veta???!! Klart som faan att man vill veta. Man vill veta om man en dag kommer att vakna upp bredvid sitt livlösa barn eller om man riskerar att få ett samtal från akuten. Man vill veta för att vara säker på att man inget mer kunde gjort, man vill veta att man utnyttjade varje dag till max och fyllde dem med kärlek, bara kärlek. Man vill veta.
Nu, på ett annat sjukhus än det i vår stad, med en annan läkare, så kommer vi att få veta. Risken är enligt dem också lika med noll och de räknar med att hon är frisk men nu fick vi höra; "För er skull kollar vi vad som helst. Det kostar ingenting och är små undersökningar för att ni ska kunna känna er lugna. En ultraljudsundersökning av bebisens hjärna innan ni lämnar BB är det minsta vi kan erbjuda. En magnetröntgen gör vi mer än gärna om ni vill. Bebisen sövs inte och det är en undersökning som inte tar lång tid. Det kostar sjukhuset inget och det är undersökningar vi gör hela tiden. Om ni känner att ni behöver det så ska ni få det. Ni behöver få veta."
Tack underbara doktor Johan!
På vårt sjukhus i vår stad, med "vår" läkare har vi fått höra att det Winston dog av, det ska vi inte ens tänka så mycket på, inte oroa oss över, för risken att det ska hända igen är lika med noll. På vår desperata vädjan att trots den låga risken ändå kolla upp allt som kan kollas upp fick vi höra; "Njaaa man kan ju kolla, om det verkligen skulle vara nödvändigt. Men det är en stor och dyr undersökning (magnetröntgen) som kräver att man söver barnet och det är ju hemskt farligt och obehagligt. Och sen om man hittar samma skada så kan man ändå inte göra något åt det. Så frågan är ju om man verkligen vill veta?"
Om man verkligen vill veta? Om man verkligen vill veta???!! Klart som faan att man vill veta. Man vill veta om man en dag kommer att vakna upp bredvid sitt livlösa barn eller om man riskerar att få ett samtal från akuten. Man vill veta för att vara säker på att man inget mer kunde gjort, man vill veta att man utnyttjade varje dag till max och fyllde dem med kärlek, bara kärlek. Man vill veta.
Nu, på ett annat sjukhus än det i vår stad, med en annan läkare, så kommer vi att få veta. Risken är enligt dem också lika med noll och de räknar med att hon är frisk men nu fick vi höra; "För er skull kollar vi vad som helst. Det kostar ingenting och är små undersökningar för att ni ska kunna känna er lugna. En ultraljudsundersökning av bebisens hjärna innan ni lämnar BB är det minsta vi kan erbjuda. En magnetröntgen gör vi mer än gärna om ni vill. Bebisen sövs inte och det är en undersökning som inte tar lång tid. Det kostar sjukhuset inget och det är undersökningar vi gör hela tiden. Om ni känner att ni behöver det så ska ni få det. Ni behöver få veta."
Tack underbara doktor Johan!
1 kommentar:
Så fint att det faktiskt finns bra sjukhus och läkare!
Skicka en kommentar