Verkligen inte. Jag är rädd för att inte behövas, för att vara en på tusen. I limbo. Och det är dit jag är på väg. I augusti är jag inte längre föräldraledig, dagarna var vi tvugna att ta slut på. I augusti, då ska jag stå till arbetsmarknadens förfogande och ha kirrat barnomsorgen. Det innebär att Elvira blir ett femtontimmarsbarn på förskolan och jag blir arbetslös. Och oersatt. Noll i inkomst. Crap.
/Skitskraj.
/Skitskraj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar