med nöd och näppe. Många timmar sover jag bort. Andra spenderas gråtandes i D's famn. Resterande är jag mer eller mindre apatisk. Det känns som om tiden står still. Jag har tappat matlusten, orken, viljan och tron. Och stackars D tappar hår för att han är orolig för mig och det håll vart åt min mentala hälsa barkar.
Vi behöver ha ut henne.
Vi behöver ha ut henne.
2 kommentarer:
Hoppas hon kommer ut snart!
Läst din blogg ett tag nu men är lite småblyg i bloggvärlden...
Hoppas att ni får träffa er tös snart!
Skicka en kommentar