torsdag, augusti 12, 2010

Och varje dag gråter jag för att jag saknar honom så mycket

Vi har varit på kyrkogården för första gången med Elvira. Och det gjorde ont. Mer ont än vad jag ens kunnat föreställa mig. Ut i tomma luften, med med hopp om att Winston hör sa vi ; Här är din lillasyster älsklingen lille. Och till Elvira sa vi; Här ligger din storebror. Världens finaste storebror.

Så fel.

Så fel att vi fått två men bara har ett. Så fel att Winston fanns men inte längre finns. Det blir så tydligt nu. Han fanns. Hon finns. Han är död. Hon lever. Han är där. Hon är här. Hans liv har tagit slut, hennes har precis börjat. Vi har ett barn på var sin sida. Ett av varje. Att hon finns är helt rätt men det blev tydligt, nu när vi har ett levande barn igen, hur fel det är att ha ett dött barn.

Hon är lik honom. Och nu kommer vi i 120 dagar, så länge som Winston levde, kunna tänka att hon ser ut som honom. Men sen tar det slut. Fyra månader, sen tar Winston slut. Jag kan fortfarande inte fatta att mitt barn tog slut.

4 kommentarer:

Maria sa...

jag kan inte heller förstå hur han kunde ta slut. saknar honom också, så otroligt mycket. <3

Minimalla sa...

Så fel, så fel, så fel!!! Men på sätt och vis lever Winston vidare i Elvira. I henne kommer ni se glimtar av honom, resten av livet. Det är bara så orättvist att det inte blir mer än glimtar.
Många kramar!

Anonym sa...

Ibland är livet så fuktansvärt orättvist..

Men jag tror att Winston föddes och fick finnas hos er en stund för att få känna just eran kärlek och få bli älskad av just er.
Och när han lämnade er, så gjorde han det som ett väldigt älskat barn, älskat av er, så som bara ni kan älska honom och så som ni alltid kommer att älska honom..

Han ville träffa er... :-)

Tänker på er, Mvh I

Terese sa...

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen... Min egen sorg river i bröstet när jag läser om er. (Jag har själv varit i er situation men mina tvillingpojkar levde bara en halvtimme. Har nu två barn till.)

Er finaste finaste lilla Winston, så vacker, så levande ser jag honom på bilden. Helt ofattbart att han inte fick stanna med er. Så fruktansvärt orättvist.

Djupaste sorg blandat med renaste lycka. Obeskrivligt...

All lycka till er. Må inget hända er lilla Elvira. Winston håller sin vakande hand över henne och er. Kram från Terese (änglamamma)