Lillasyster är kommen

Vi har blivit tvåbarnsföräldrar. I tisdags, den 3 augusti startade förlossningen spontant genom att vattnet gick i bilen på väg in till förlossningen där vi hade en tid för igångsättning. Några få smärtsamma och intensiva timmar senare såg vår dotter, Winstons lillasyster

ELVIRA

dagens ljus. Att höra henne skrika, alldeles levande och varm tinade upp våra frusna hjärtan. En fantastisk känsla som jag nu haft turen att två gånger i livet fått uppleva. Känslan av ren, äkta kärlek.

Vi har varit två nätter på BB och NÄL har skött sig exemplariskt. Personalen har varit underbara från första sekund, alla har varit inlästa på vilka vi är och vad vi varit med om. Vi fick ett eget rum och full förståelse, empati, sympati och all upptänklig hjälp när amningsproblem uppenbarade sig. De tog gärna hand om Elvira så att vi skulle få sova när oron var som värst och de torkade våra tårar när vi grät över vår pojke som inte fick leva. Innan vi skrevs ut hade tre läkare sett över vår flicka och ultraljudet på hjärnan gav henne en slutgiltig OK-stämpel.

Nu är vi hemma och vi är trötta men glada. Och ledsna för aldrig har Winston fattats oss så mycket som nu. Vi ville komma hem till mer än ett kort på honom och ett ljus att tända för att hedra vår lille som nu blivit storebror. Vi ville få ha dem båda och på riktigt få uppleva våra två underbara barn.

Min bestis som, utöver sin fullkomliga förträfflighet är mästerfotograf har varit här och myst med lilltjejen massor och knäppt några kort. Dem lånar jag från hennes blogg.