Visst är det så. Man blir aldrig riktigt densamma igen. Igår natt "skakade" jag Charlie på magen tre gånger innan han rykte till och gnydde lite. Då hade jag redan hunnit börja planera begravningen. Kram kram!
Tack snälla du för att lämnade spår hos mig..Beklagar att Winston inte fick stanna hos er men grattis till lilla Elvira.. Livet är allt bra grymt och när döden väl kommit in i livet så blir man rädd för att det ska hända igen,när man minst anar det.. Kram
Tack för att du skrev en kommentar i min blogg. Och framför allt tack för att du hjälpte mig att hitta till din blogg! Jag ser att du speglar och har lyckats sätta ord på många av mina känslor kring detta med att förlora ett litet älskat barn, så jag kommer att återvända hit ofta. Jag beklagar verkligen att er fina Winston inte lever längre. Det första jag tittar på när jag ska kolla till Tildas lillebror när han sover är läppfärgen, alltid nervös för att de ska vara mörka. Sedan kontrollerar jag att han andas. Jag börjar tro att rädslan för att mina andra barn också ska dö kommer att sitta i resten av livet. Kram, Tildas mamma
Jag säger detsamma som ovanstående tack för att du lämnade en kommentar i min blogg och hjälpte mig att hitta hit.
När Freja hade gått bort förundrades jag hela tiden av alla lugna föräldrar med bebisar i vagnar. Jag ville bara skrika, ser du inte att bebisen ser död ut?? Men så var det så klart aldrig, dom sov ju bara allihopa. Det var bara min bebis som varit död med samma lugna ansiktsuttryck. Det finns inget värre än att behöva veta att det är så och det är så fel att så många ska behöva förlora sina barn :-( Stor Kram
5 kommentarer:
Visst är det otäck likt det kan vara. Trodde att jag inbillade mig men förstår att det gör jag inte. Kram
Visst är det så. Man blir aldrig riktigt densamma igen. Igår natt "skakade" jag Charlie på magen tre gånger innan han rykte till och gnydde lite. Då hade jag redan hunnit börja planera begravningen.
Kram kram!
Tack snälla du för att lämnade spår hos mig..Beklagar att Winston inte fick stanna hos er men grattis till lilla Elvira..
Livet är allt bra grymt och när döden väl kommit in i livet så blir man rädd för att det ska hända igen,när man minst anar det..
Kram
Tack för att du skrev en kommentar i min blogg. Och framför allt tack för att du hjälpte mig att hitta till din blogg! Jag ser att du speglar och har lyckats sätta ord på många av mina känslor kring detta med att förlora ett litet älskat barn, så jag kommer att återvända hit ofta.
Jag beklagar verkligen att er fina Winston inte lever längre.
Det första jag tittar på när jag ska kolla till Tildas lillebror när han sover är läppfärgen, alltid nervös för att de ska vara mörka. Sedan kontrollerar jag att han andas. Jag börjar tro att rädslan för att mina andra barn också ska dö kommer att sitta i resten av livet.
Kram, Tildas mamma
Jag säger detsamma som ovanstående tack för att du lämnade en kommentar i min blogg och hjälpte mig att hitta hit.
När Freja hade gått bort förundrades jag hela tiden av alla lugna föräldrar med bebisar i vagnar. Jag ville bara skrika, ser du inte att bebisen ser död ut?? Men så var det så klart aldrig, dom sov ju bara allihopa. Det var bara min bebis som varit död med samma lugna ansiktsuttryck.
Det finns inget värre än att behöva veta att det är så och det är så fel att så många ska behöva förlora sina barn :-(
Stor Kram
Skicka en kommentar