Traumatiserad

Idag har Elvira blivit passad av min bestis - hennes moster Mia. Jag har varit hos psykologen för att vårda min psykiska hälsa. Det var till henne jag skulle men mötet slutade med att hon av oro för min fysiska hälsa fixade ett akutbesök hos läkare på vårdcentralen. Yrsel, darrhänthet, huvudvärk, suddig syn, kallsvettig, ohjälplig trötthet, hjärtklappning, överdriven törst och overklighetskänsla pekade oroväckande mycket mot diabetes som vi har både typ 1 och 2 av i släkten. Elvira fick vänta på mamma i två och en halv timme när diverse prover skulle tas. Blodtryck, blod och urinprover samt grundlig undersökning visade att min kropp är frisk som en nötkärna. Slutsatsen blev att jag har en fysisk reaktion på den stress det innebär att inom loppet av ett och ett halvt år vänta barn, få barn, förlora barn, vänta barn, få barn, och ständigt frukta att åter förlora barn. Sorgen, kärleken. Han kallade det ett trauma som nu tar sig fysiska uttryck. Psykosomatiskt alltså.

För att trösta mig som nu fått diagnosen; sjuk av oro, och för att fira att jag inte har diabetes köpte vi 2 liter Cola och en stor påse Kexchoklad. Skål!