Winstons gravsten har kommit och ligger på plats. Hans sista viloplats är alltså färdig nu, så när som på blommor vi ska plantera och sånt. Att ens försöka förbereda sig på att se sitt barns namn på en gravsten, det går inte. Det gick bara inte. Vi kom dit och visste inte att den var klar så vi fick hjärtsnörpen när vi såg den. En vacker grå sten med guldtext där det står att här vilar "vår älskade skatt".
Älskade Winston... Tänk att det blev så här.
Älskade Winston... Tänk att det blev så här.
2 kommentarer:
Vi fick heller inte reda på att stenen var på väg utan en granne som berättade det... som tur var. Vi slapp bli överaskade på plats.
Förstår känslan även om man tycker att den är den finaste stenen på alla kyrkogårdar.
Tänker på er väldigt mycket!
Kram
Jag finner inga ord... sånna saker borde inte få hända tänker på er i mellanåt ska ni veta.
Från en vän som känner Sara.
Skicka en kommentar