lördag, april 10, 2010

Jag saknar en liten kropps andetag. En liten muns leende. En liten andedräkts värme. Jag saknar små ögons nyfikenhet. Jag saknar vår trygghets sömn. Jag saknar mitt barn. Alltid.

2 kommentarer:

Pia sa...

Tänker på dig, kram

Unknown sa...

Jag följer din blogg. Det berör mig djupt det som hänt. Jag är småbarnsmamma själv och delar lyckligtvis inte din erfarenhet. Ville bara att du skulle veta att du inte är ensam. Winston lämnar avtryck i världen. Kram