Inne

Jag är med i en förening nu. Något jag aldrig trodde att jag skulle vara. På den gymnasieskola jag gick fanns det massor med föreningar, en hel uppsjö skulle man kunna säga. Föreningar utifrån intressen, politiska åsikter, sexuell läggning, religiös tro, ursprung, ja allt vad de nu hittade på. Jag var dock inte med i någon för jag kände inte att det fanns någon som jag direkt passade in i. Men nu har jag hittat en och gått med. Jag är medlem i spädbarnsfonden, en förening för oss som saknar ett litet barn. En klubb jag önskar att jag inte hade tillåtelse att gå med i.

Idag var jag i Mölndal och deltog i en samtalsgrupp, vår andra träff. Vi är ett gäng helt vanliga människor som haft den ovanliga oturen att förlora ett barn. I just vår grupp träffas vi som förlorat "lite äldre barn", då det i regel brukar vara mest föräldrar som förlorat barn i magen.

Det är konstigt. När man går in genom dörren och in i deras lokal så är man helt normal i det sällskapet och inte onormal som man är i resten av världen. Min sorg skrämmer inte dem, de vet hur den känns och hur tung den är. De vill höra om den och jag vill höra om deras sorg. Så vi delar och automatiskt delar vi också glädjen över våra barn. Där inne har vi gemenskap. En bra förening även om jag önskar att jag inte fick vara medlem.

spädbarnsfonden.se