Inte bra

Nu är jag tillbaka från mvc. Det kändes inte alls bra idag. Förra gången fick jag veta att min ordinarie barnmorska, Susanne, har slitit av sin hälsena och kommer inte komma tillbaka under tiden vi går på mvc. Den gången fick jag nån tant och denna gången en helt annan. Den förra var helt ok men denna damen, uh. Jag har då aldrig känt mig så liten och klappad på huvudet. För det första gav hon mig dåligt samvete för att jag inte äter järntabletter, som helt förstör magen, men det ville hon inte lyssna på och fick mig att tro att jag skadat mitt barn som lider av att jag har järnbrist. Järntabletterfrågan hade jag redan diskuterat med den förra barnmorskan jag träffade så det retade mig lite och fick mig att känna mig ganska trängd. Det fortsatte med att vi skulle mäta magen och lyssna på bebins hjärta... Mitt SF-mått hamnade på 31-32 och jag hamnade helt plötsligt på övre kurvan. Jag, som redan är orolig över en stor bebis, började svettas men då säger hon att det beror på hur man mäter och att alla mäter olika. Men mät likadant då för guds jävla skull så att vi stackars blivande föräldrar slipper oroa oss! Sen skulle hon minsann ha upp mig på vågen och jag tvärvägrade, vilket hon också ifrågasatte och ville ha en förklaring till. Jo det är nog inte en så bra idé att tvinga gravida f.d anorektiker upp på en våg. Läs min journal! När jag frågade om inte vi kunde byta bm så att vi kunde få en och samma fick jag till svar att det antagligen blir svårt. Angående föräldrautbildningen som vi inte ens fått en inbjudan till undrade hon varför vi inte börjat gå på. Suck. Jag blir så trött. Det är tråkigt bara att de inte prioriterar förstagångs föräldrar och ser till att vi får en och samma bm. Hoppas Danny kan följa med nästa gång, jag är alldeless för svag för att stå upp för mig själv i sånna situationer.

Bebisen verkar må bra i alla fall, den ligger med huvudet nedåt och är ruckbar. Hjärtljuden låg på 136 slag/min.