(Tillägg till föregående gnällinlägg om vår nuvarande bostad: Dessutom är det ju alldeles för trångt här och därför ingen idé att ens försöka trivas, om ett år kommer vi ju att vara tvugna att flytta ändå för att bebis ska få plats. När vi flyttade hit sa vi att det skulle vara sista stoppet innan ett hus men då hade vi ju inte räknat med att jag skulle bli på tjocken en månad senare. Vi behöver en trea nu, minst.)
Resten som följer är ett bebisinlägg.
Idag har jag vart på mvc igen för mag-mätning och sånt. Idag fick jag en snäll tant som jag tycker mycket om, det blir dock inte hon nästa gång. Det är bara tre gånger kvar nu så nu blir det lite skitsamma att det inte blir en och samma. (Förutsatt att jag inte går över tiden vilket jag absolut inte vill!) Vi mätte magen i alla fall och den här gången var jag tillbaka på strax över medelkurvan. SF-måttet var 32 och för 20 dagar sen var det 31. Så olika mäter de och jag har med andra ord gått och oroat mig i onödan för att min mage är stor. Det är den inte! Helt normal så vi kan ju lägga ner alla diskussioner om min enooooorma mage nu och bara acceptera att den inte är större än vad den bör vara. Alltså helt normal. Så här ser man ut i åttonde månaden. BM tyckte att bebis kändes normalstor. Bebisens hjärtljud låg på 170 när jag legat på rygg och tvingat dess stackars lilla hjärta att panikpumpa ut syre och sen, efter en stund på sidan, 148 slag/min. "Typiskt tjejpuls." Bebin ligger fortfarande med huvudet neråt men är väldigt rörlig. Mitt blodtryck var bra, sockret bra och järnvärdet hade gått upp från 112 till 128! Kanonbra! Vi pratade lite om förlossningen och nästa gång jag kommer dit ska vi skriva ett förlossningsbrev. Då känns det nära. Jag längtar så efter att få träffa karatekid nu. Innan jag gick hem gick jag in på ica och köpte lunch och små mini-nappar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar