Att färgen gul är som solen. Varm och energisk.
Att färgen blå är kall som is och snö som man kan fånga på tungan på vintern om man har tur.
Att färgen brun är som dina ögon, vackraste i världen.
Färgen vit är som glädjen för att vi har varandra.
Jag ville lära dig att färgen röd är varm som kärleken du känner när jag kramar dig.
Nu får jag inte lära dig något mer. Bara acceptera att färgen svart står för tomheten efter dig. Mamma älskar dig. Har alltid och kommer alltid att älska dig.
Du fattas mig.
2 kommentarer:
jag bara gråter när jag läser om er lilla winston! jag råkade snubbla in på din blogg av nån anledning i början av din graviditet och det visade sig att våra pojkar skulle födas med 2 dagars mellanrum då min kille är född den 16/6. utan att veta om det har du och din familj haft en följeslagerska som på distans har kännt lite som att vi kännt varann. jag fastnade för ditt roliga och lätta sätt men ändå lite ironiska sätt att berätta saker på. dina ord om graviditeten förklarade det jag oxå kände men inte hade förmågan att sätta ord på. jag beklagar sorgen så oerhört att det inte finns ord för det! skickar stora styrke kramar och tänder ett ljus för världens sötaste baby, winston!
Jag känner inte dig o vet egentligen inte vem du är mer än det jag läst på din blogg som jag följt ett tag..
Har tänkt skriva så många gånger, men jag vet inte riktigt vad.. Men jag beklagar sorgen så oerhört, finns inga ord att säga..
Jag tänker på er..
Stora kramar till er båda...!
Skicka en kommentar