söndag, oktober 18, 2009

Vila i frid

Det tynger mitt hjärta att berätta för er att vår älskade Winston har ryckts ifrån oss. Fredagen den 16 oktober somnade han in.
Vi älskar dig.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever; I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood,
For nothing now can ever come to any good.

7 kommentarer:

sarina sa...

hej! Jag läste precis i maria och saras blogg att ni förlorat eran lillkille. Jag förstår inte hur detta är möjligt.... Detta får inte hända och man blir bara så arg när små barn går bort.

Jag vill bara säga att jag beklagar sorgen och jag hoppas att ni en dag kan se ljus igen.

Vet själv inte hur jag hade klarat av att förlora mitt barn, vågar inte ens tänka tanken på hur de skulle vara. Många styrkekramar till er båda!

Annakarin sa...

Livet är så orättvist! Tänker på er, sköt om dej! Kram Annakarin

lisa landelius sa...

hej jenni. ingenting kan väl trösta er i det här, men jag beklagar sorgen. orättvisa värld. hoppas ni tar er igenom detta. kram!

Pia sa...

Hej!
Beklagar det som hänt er, det finns inga ord som kan ge tröst.
Kramar

junker sa...

Hej jenni. Maria berätta. jag är så hemskt ledsen. jag beklagar verkligen. jag tänker på er.
Kram.

Nous sa...

nej gud stackars er :(

Anonym sa...

fruktansvärt, obegripligt, orättvist...Jag vet inte vad jag ska säga Jenni...beklagar oerhört mycket det som hänt...
Kram Linda