lördag, augusti 15, 2009

Gimme more

Små papperslappar med olika motiv på och metallbitar i olika storlekar. Det är de som styr världen. Folk mördar för dem, säljer sig för dem, startar krig för dem, blir maktgalna över dem, fastnar i kapitalismens och materialismens klor tack vare dem, gifter och skiljer sig på grund av dem. Pengar. Pengar, pengar, pengar. Som Kent så fint la fram det; Brinn pengar brinn, jag vet att du är värd någonting. Du är hoppet i ett IQ-fritt land, du är drömmarna jag drömmer ibland.

Så jag funderade på det där korkade uttrycket att pengar inte gör en lyckligare och kom fram till vilket jävla lass med BS det är. Bergis någon stenrik jävel som kom på det för att han ville ha sina pengar för sig själv. Pengar kan inte köpa lycka, det kan jag gå med på men pengar kan garantera en viss trygghet och den tryggheten kan ge dig tid att tänka på och uppskatta allt annat i livet som enligt samhället ska generera lycka. Familj. Jag har min familj men inga pengar och är väl då ett steg bort från lyckan.

Winston har kommit på en ny grej. Han börjar skrika för något och kan sen inte sluta. Han har antagligen inte så jätteont i magen längre. Vi matar, byter blöja, bär och sjunger. Han bara fortsätter, fortsätter och fortsätter tills han blir helt hes och det ringer i mina öron. När han äntligen slutar när man lyckas distrahera honom med något fortsätter han att jollra på ett väldigt gnälligt sätt och putar med underläppen för att vi ska förstå att det är riktigt synd om honom. Hade han varit med i en tecknad serie för vuxna hade han hetat Stewie Griffin. Sötungen vår.

Inga kommentarer: