En dålig vana som kommer av att gå hemma hela dagen: plötsligt följer man vartenda program på tv och börjar efter bara några dagar tycka att det faktiskt är bra skit på tv. Nyss såg jag ännu ett avsnitt av den, enligt amerikanska mått mätt politiskt korrekta serien 'Sjunde Himlen'. Och började lipa. Vet inte om det är efterdyningar av hormonerna eller att de är så förbannat snusförnuftiga att man inte kan annat än tycka om dem men tårar, det kan de minsann framkalla. Just idag handlade det om att prästen och hans fru precis kommit hem med sina nyfödda tvillingar som bara skriker och skriker. Prästen och hans fru låter alla andra av de fem barnen ta hand om hemmet och även försöka sig på att trösta tvillingarna medan de själva ligger i sängen och ser hur nöjda och lugna ut som helst. De har vart med om skrikande bebis förr och förlitar sig på vetskapen att det går över och ungarna växer upp från skrikande bebisar till hyperkristna ungdomar som hjälper till att vyssja sina syskon genom att sjunga sånger om Jesus, men det är en annan historia... Min poäng är i alla fall att vad vackert det verkar vara att ha det där lugnet kring sina barn som jag antar att man får när man har ett par stycken. Så jag kommer att hoppa på Dannys train of thought och skaffa oss fyra, bara för att få känna att jag kan detta och är den supermorsa jag vill vara som inte får panik för lite skrik. Stackars Winston som får stå ut med att jag övar mig på honom men practise makes perfect som man säger.
Hur som helst... Winston fick, när han föddes, en liten grön groda med ett hjärta på som han haft i vagnen och som vi alla älskat djupt. Hans lilla favvogroda. Och den har givetvis blivit borttappad. Eller knyckt. Jag berättade detta tragiska för D och fick en utskällning för att jag slarvat bort den, är så vårdslös och allt vad de var. Och jag blev jätteledsen. Men älskling, jag förlåter dig, du var väl utom dig av sorg och saknad efter grodan. Här får du en sång av Beyoncé, så du vet vad du betyder för mig. Cheesy but true!
Hur som helst... Winston fick, när han föddes, en liten grön groda med ett hjärta på som han haft i vagnen och som vi alla älskat djupt. Hans lilla favvogroda. Och den har givetvis blivit borttappad. Eller knyckt. Jag berättade detta tragiska för D och fick en utskällning för att jag slarvat bort den, är så vårdslös och allt vad de var. Och jag blev jätteledsen. Men älskling, jag förlåter dig, du var väl utom dig av sorg och saknad efter grodan. Här får du en sång av Beyoncé, så du vet vad du betyder för mig. Cheesy but true!
(Och ja... B är helt sjukt snygg och go, jag vet älskling, men nu var det inte hennes röv du skulle koncentrera dig på! Så spela den igen, gör om gör rätt och lyssna på texten. Love ya!)
