Det var livet och inte döden som lärde mig allt jag vet om kärlek

Tre av världens bästa filmer är trilogin om "Tillbaka till framtiden" från 1985. Ni vet, den om Marty McFly och Doc Brown som reser i tid och rum med hjälp av en tidsmaskin i form av en bil. En Delorean.

Många tusen gånger, ofta när lamporna släckts och jag väntar på sinnesro för sömn, tänker jag på hur det skulle vara att resa tillbaka i tiden och få återuppleva en dag med Winston. Jag skulle sätta mig i en egen Delorean och vips skulle jag vara tillbaka i 2009 - innan 16:e oktober. Men jag skulle veta allt det jag vet idag. Det skulle vara fantastiskt underbart att få en dag till med honom i min famn. Och förödande grymt, jag skulle ju veta att det finns ett slut och jag skulle ha ångest inför att dagen skulle ta slut. Det är när jag tänker på det som jag inser vilken tur vi hade som kunde få vara med Winston utan vetskapen om att våra dagar var räknade. Jag inser att vi hade tur som inte visste att Winston skulle dö. Man mår bra av att ta en framtid med sina barn lite för givet. Man mår bra av att få tro att det finns en framtid, att kläderna man hamstrar på sig kommer att växas i, att förskoleplatsen man ställer sig i kö till kommer att användas, att det kommer bli skolstart, studentfirande och barnbarn. Om man inte vet att man kommer tvingas begrava sitt barn inom en snar framtid, så kan man leva och älska utan en stor ångestkaka och rädsla för morgondagen nerkörd i halsen.

Med tanken kring vad jag skulle göra om jag fick resa tillbaka i tiden så kommer självklart också frågan om jag skulle gjort något annorlunda. Och nej, det skulle jag inte. Tiden med honom var fantastisk - jag var en  helt vanlig mamma med en helt otrolig kärlek till mitt barn. Vissa dagar klarade vi allt, oövervinnerliga, andra dagar var jag dödstrött och fattade inte varför vi skaffat barn. Helt normalt och helt underbart. Jag älskade det normala och det unika i just vår lille unge. Vi kunde inte älskat honom mer. Jag kunde inte varit närmare, jag kunde inte uppskattat honom mer. Att vara förälder är att älska. Det lärde vi oss genom att få livet.