Oh motherhood

Stundtals är jag rasande arg på henne. Och det finns en miljon saker jag önskar att hon hade gjort annorlunda. Men jag vet också att det finns inget på denna jord hon inte skulle göra för att försäkra att jag och min bror har det bra. Hon är världens bästa. Utan henne hade jag inte blivit till den jag är idag. Utan alla hennes rätt och fel. Min mamma. Om en timme ska jag dit och fira henne på hennes dag och även om jag säger det till henne varenda dag så ska hon få höra det idag igen; Att jag älskar henne.

I mors-dagpresent av min egen bebis har jag fått en rad sparkar på revbenen. Vi gick in i v38 tillsammans igår och beskrivningen för denna veckan lyder: Nu är bebis färdig och kan födas när som helst. Jag är snart klar med att vara gravid alltså och livet som mamma står runt hörnet.

... snart träffas vi. Snart vet jag hur lilla du ser ut som fått mig att må så skitdåligt, som fått mig att vara så trött och så orolig men också så underbart lycklig och förväntansfull. Snart vet jag en miljon men ändå inget om dig förutom det jag vet nu; Att du tycker det är trångt i magen och måste sparka plats, att du gillar när din pappa pratar med dig, att du blir lugn när jag duschar och att du har hicka ofta och länge.

För min del får du komma när som helst men vänta gärna en vecka till så att pappa kan vara ledig med oss utan att det blir skitstressigt med E3-mässan och powergamer.