Ultraljudet

Idag har vi varit och kollat in vårt lilla paket i magen. Efter att ha varit nervös i några veckor så var det äntligen dax att hoppa upp på britsen och blotta magen. Det kändes som värsta Hollywood-momentet om man bortser från avsaknaden av stråkar och vacker musik när kotten äntrade scenen. Danny satt vid min sida och höll mig i handen och jag tror att vi båda hade den tråkigaste reaktion man kan tänka sig: Fågelholk. Jag trodde innan att jag kanske skulle gråta en skvätt eller nått åt det hållet men det var mest spännande att se hur den lille skiten rörde på händer och fötter. Hur som helst så låg den lite fel och ultraljudsteknikern (tror det heter så?) kunde inte få den att flytta sig, trots ihärdigt buffande som tycktes irritera mer än inspirera. Så vi fick inga bilder och istället en ny tid, tisdag nästa vecka.

Nu har det äntligen sjunkit in lite i alla fall och hela kvällen har vi pratat om hur söt den var, trots att den såg ut som en mager liten fågelunge på ca 150 g. Just det, vi fick också ett nytt BF, midsommarafton 19 juni 2009.